Jag hittade ett gammalt blogginlägg som fick mig att resa lite i tiden. Det var från november 2020. En annan tid, ett annat liv. Jag minns det där första pandemi-året, jag hade många drömmar då, så mycket längtan. Inte konstigt kanske när reglerna säger åt en att för att vara säker kan du inte vara fri. Och det är just friheten som jag tänker på. Jag började lyssna på sommar i P1 med läkaren Anders Rosengren efter att Johanna skrivit om och rekommenderat det. Allt han sa krokade in i mina exakta tankar. Kontemplering, det är livselixiret! Det är också en del av svaret på den frågan jag ställt mig hela sommaren, om hur jag ska föra vidare detta njutbara livet in i vintern. Kontemplering är såklart en del av svaret, och att vara i kroppen. Det senare har jag ju redan insett de senaste åren, att vara i kroppen är nyckeln. En paus för hjärnan, en sikt långt bort, en rörelse framåt utan prestation eller optimering. En omväg där tankarna får plats. Det är ju den exakta känslan som ledigheten och de ljumma Gotlandsvindarna ger. Tid att umgås, prata, lyssna och stanna upp i stunden. Njuta av den. Hur ska man få in det i vintern då?Jag tror kanske att jag har svaret. Är det......längdskidåkning?Jag ska iallafall ge det en chans. Kanske räcker det med någon gång, kylan som biter tag i kinden, en lång sikt, vitt landskap och vilan från allt. Fast i en rörelse. Så länge man får smaka på hur det känns så håller det i sig länge tror jag. Vetskapen om att vara fri. Det är när man till slut accepterar sitt mörka öde, ger upp och tappar hoppet om att något trevligt som är gott för en kan ligga där framme som man slutar söka.Så var det i november 2020. Jag minns hur dåligt jag mådde. Det fanns inget kvar för mig. Jag var enbart i mitt huvud. Sikten nära, känslan av att vara fast. Bara några månader senare fick jag kontakt med min cancerspecialiserade terapeut och efter det började resan åt rätt håll. Det handlar inte om att optimera livet, det handlar om att verkligen känna livet i det. Kanske i skidspåret. Eller inte. Men om man inte testar får man aldrig veta.
