En del nyheter har traskat upp på livsstegen! Spännande när en trygghetsboende person som jag upptäcker att man kan göra små förändringar och att det ger mycket. Jag har också upptäckt lite dåliga nya saker att rota i. Låt oss lista upp:YogaVar har du varit hela mitt liv? Jag som trott att yoga behöver vara långsamt och bestå av andning. Nej det är tydligen min bästa träning. Att både få hjälpen att koppla bort dagen en stund, kliva in i rummet som är nuet och sen också få igång ett flöde, träna styrka och svettas floder. Jag är kär!SkamJag har noterat att skam börjat krypa in i mitt liv. Vad är det om? Måste jag gå i terapi igen? Små skamsjöljningar som rör sig längs ryggraden. Efter jag håller tal, efter vi spelat in podd, efter jag pratat med främlingar. Jag vet rent intellektuellt att jag inte har något att skämmas över, så vad betyder då skammen? Behöver jag jobba mer på min integritet? Inte säker på att det är det. Jag går tillbaka till yogan och säger saker högt istället. Bara för att jag pratar om personliga saker behöver det inte betyda att jag är gränslös. Det är barndomen som spökar helt klart. Att växa upp i ett hem som är stängt på många privata plan sätter spår. Jag tittar på andra runt mig som har helt andra gränser än jag. Lever vi i en gränslös tid? Är det vad min hjärna och kropp reagerar på? Kanske. Jag noterar nyfiket och försöker inte att gräva ner mig mer i det.NaglarFrån det ena till det andra gör jag naglarna sen några månader tillbaka löpande för första gången i livet och jag trodde aldrig att jag kunde bli en sån ordningssam person. Vem är jag nu med glansiga välfilade naglar? Vem är den här put together-personen som jag inte känner igen? Jag är nyfiken på henne, vad mer kan bli borstat, strykt och lagat? MorgonpromenadJag har stuvat om i schemat och jobbar en timme innan frukost så jag kan gå en timmes promenad efter skolämningen istllet. Just nu när jag skriver detta sitter jag på en parkbänk vid Årstaviken. Tankarna kommer till mig när jag går, rör mig i ett flöde. Sommaren är tillbaka och jag vill fånga den varje dag en stund i mitt eget sällskap. Sen när jag sätter mig vid datorn eller kommer till ateljén är sömngruset borta och huvudet skarpt. Säga ifrånJag har alltid tidigare haft tankesättet att utsläckning är det bästa sättet att bli av med idioter. Att inte ens bemöda sig att svara är hur en galning ska tas. Men så det sista har jag inte riktigt kunnat hålla mig och istället sagt vad jag tycker om saken. Kanske inte superingående men ändå gjort en tydlig markering. Jag har också insett att de jag säger ifrån till nästan bara är oförskämda män som tror att de kan prata med mig hur de vill eftersom jag är kvinna. Om de bröstar upp sig och pekar med hela handen kommer jag ge vika, bli svag och bara säga javisst men nejnej. Det har tydligen triggat något i mig och nu får de höra vad jag har att säga om den saken. Kanske är det bra? Eller är det någon inkapslad ilska jag pyser ut där istället för någon annanstans där den egentligen ska landa eftersom jag tidigare bara vänt andra kinden till? Eller har jag blivit så gammal att jag kanske inte längre är rädd för ohärliga snubbar? Vem vet.Säga lagom mycket hej när man går förbi på gatanEn grej som hänt mig tre gånger de senaste dagarna och därmed är en trend är att jag gått förbi folk jag känner på gatan och sagt precis lagom mycket hej. Tidigare har jag alltid känt att jag antingen knappt säger hej alls för att jag blir nervös och socialt inkompetent och framstår som dissig. Ni vet när båda vet att man sett varandra men ingen säger nåt. Eller så har jag stannat, kramats, frågat om dagen och helt enkelt gjort en stor scen av det. Kanske inte alltid vad den andra är sugen på eller har tid med och då blir det lite stel stämning. Dessa två sätt har jag varvat. Men så de senaste dagarana, något nytt. Jag träffade en kompis på gatan och vi stannade upp, sa hej och hade ett kort samtal sen vidare, perfekt. Jag träffade en kille från förr (singelförr) med sitt barn nere vid vattnet när jag var i telefon och lyfte på solglasögonen i farten, sa hej och log och han sa hej tillbaka och så gick jag vidare. Precis lagom trevligt för ett sånt möte. Här hade jag verkligen kunnat bli förvirrad och stannat upp och pratat men herregud det är ju bara en gammal kille det kan bli hur stelt som helst ju! Sen gick jag förbi en annan bekant på gatan när jag redan var sen och hälsade i farten och ropade en trevlig grej om när vi ska ses nästa gång men saktade inte ner steget, eftersom jag redan var sen. Tydligt men trevligt. Blev nöjd över mina nyvunna sociala avvägningskunskaper, haha! Lycka i det lilla.Har du upptäckt något nytt den senaste tiden i livet? På gott och ont, stort eller smått? Puss!
