Innan jag fick barn hade jag nog en tydlig bild av hur mitt föräldraskap skulle vara. En bild baserad på min egen uppväxts bra och mindre bra erfarenheter. Jag har alltid sett mig själv som en kärleksfull och törstande människa och att just kärlek skulle vara min ledstjärna som mamma märkte jag snabbt stämde. Jag vill säga att jag älskar dig.Dock är ju föräldraskapet något rörligt och varje situation kräver sin alldeles unika lösning. Att vara mamma är att vara följsam och bestämd, tillåtande och sträng.Pontus och jag har aldrig suttit ner och verkligen pratat igenom hela föräldraskapet och exakt hur vi vill göra, men självklart dyker det upp saker längs med vägen som vi pratar om hur vi tänker oss framöver. Jag tror att det blir lättare om man är två som tycker relativt lika i mycket, men samtidigt kan jag se hur ett ensamt, tryggt och tydligt föräldraskap också har många fördelar, precis som ett med många vuxna förebilder med många olikheter. Barn ändras hela tiden och det gör även livet som vi lever med dom. Jag har aldrig själv varit särskilt noga med bordsskick, aktoriteter och ordning utan trivs i familjemiljöer där det finns en större frihet och lekfullhet. Kanske har det att göra med att jag själv har lätt till skam och verkligen inte vill föra över det till mitt barn. Att få känna sig fri och vild är viktigt, samtidigt som vissa grejer är viktiga att respektera. När Lynn var liten följde vi honom och hade inga appar. Det gick väldigt bra, för det passade oss och honom, så det sättet att se på vår familj har vi fortsatt med. Inga superstarka regler, men rutiner och ritualer som vi vet alla trivs med. Både Pontus och jag är tveksamma till mindre skärmar och än så länge finns det inget konkret behov av det i vår vardag. Lynn har aktiviteter någon gång i veckan och det tillsammans med fritids tycker vi är lagom. Det är viktigt att få vara tillsammans efter jobb och skola tycker jag, jag orkar heller inte vara logistiskt intrasslad heller om jag ska vara ärlig. Vardagslivet behöver vara enkelt, så läxor, städning, middagstid och umgänge får det utrymmet det behöver. Vi gör mycket saker ihop vi tre, och så hoppas jag att det fortsätter så länge som möjligt. Jag tycker också det är väldigt härligt att bjuda in vänner och äta många. Höra om hur dagen varit ur ett annat perspektiv och bli nära fler barn än bara mitt eget. Hjälpa till när det behövs och när det inte går ihop för en annan förälder. Vi har så mycket tid, plats och kraft och jag tar gärna hand om andra om det kan underlätta. Jag tror på ritualer som trygghet och att överaska med belöning. Ta reda på när något extra kul händer på den lokala fritidsgården, förbereda och hålla kontakt med andra föräldrar för att se köpa biljett och fixa så det blir en kul kväll. Vi har fortfarande teven som skärmen här hemma och jag tycker det funkar bra än så länge. Det känns helt enkelt lätt och rätt och då kanske det är så. Att inte krångla till det tycker jag är viktigt och inte heller vara för hård mot sig själv om något blir knasigt. Det är omöjligt att vara en perfekt mamma och ha koll på allt men det är också möjligt att göra prioriteringar efter vad man själv tror på och vad som passar ens familj, istället för att bara titta på alla andra. Ibland behöver saker förändras och då tar vi ett familjeråd om det. Det viktigaste för mig är att Lynn ska känna att han hade en trygg och rolig uppväxt full av familj, vänner, vardagsliv och att han känner att han kan säga vad som helst till mig. Att vi kan vara lekkamrater genom livet, att ingenting är skamligt men att vissa saker är fel och då ska man stå upp för sig själv eller sin kompis. Att vara snäll är det coolaste som finns och är man stor måste man vara extra snäll. Humor är viktigt och att säga förlåt är lätt och skönt. Man bäddar sängen varje dag, gör sina läxor och på helgen blir det extra mysigt och gott. Plus promenad. Naturen är underbar och man kan alltid ringa en kompis om man vill. Man får alltid en kram. Alltid en famn. Alla idéer är bra men vissa går inte att göra. Fult är mer intressant än perfekt och det är härligt att längta och vara tillsammans. Presenter får man på födelsedagar och julafton men sparar man veckopengen kan man köpa något kul. Vad har ni för tankar kring uppfostran? Var det som ni trodde, blev föräldraskapet mer av en utmaning eller har ni fått lära er något spännande på vägen? Berätta gärna!
