Hej! Jag fick en fråga om veckopeng och tänkte att det skulle vara intressant att höra lite mer om hur ni som har barn gör med den här typen av vattendelare. Plus några andra ämnen som brukar dyka upp när man pratar barnuppfostran. Jag åt middag med mina bästisar för en vecka sedan och insåg att vi är de enda som ger veckopeng till vårt barn och alla hade olika bra anledningar till sina val. Så man kan verkligen lära sig något och få olika perspektiv! Så här tänker jag:VeckopengInnan jag blev förälder trodde jag att uppfostran var något som jag skulle planera och kanske till och med skriva upp och sen hålla mig till. Men sen när Lynn kom insåg jag ganska snabbt att föräldraskapet för mig är en mix av mina egna upplevelser som barn (bra och dåliga) samt att vara flexibel och problemlösande i stunden. Många rutiner dyker dessutom upp spontant och de som funkar håller man i och så är det vips en del av hur vi gör i vår familj. Veckopengen var en sån grej som bara blev till en dag. Jag tror inte vi pratade igenom det särskilt mycket men bestämde oss för att istället för att ge leksaker vid andra tillfällen än jul och födelsedagar så får Lynn två guldtior undangömda i sovrummet på fredagsmorgonen som han får en ledtråd till och sen letar upp. Jag tror han var fem år när vi testade första gången för han kallade det lyckopeng istället för veckopeng och det heter det självklart nu. En fredagsmorgonrutin som gör det lite extra mysigt på morgonen och som gör att Lynn lär sig värdet av pengar och kan köpa saker själv. I början ville han köpa tidningar för veckopengen och räknade ut att det tar fyra veckor att spara ihop för en Ninjago-tidning och när han insåg att den leker man med max en dag slutade han vilja köpa det och sparar nu till lite större saker då och då istället, som han leker med mer än sånt som bara dyker upp i hans liv. Just aspekten att inte tröttna snabbt på grejer tycker jag är en av de mest positiva med veckopeng. LördagsgodisNär jag var liten var lördagsgodiset veckans höjdpunkt så jag var helt säker på att det där med godis skulle vara något som det skulle tjatas om men Lynn har aldrig varit särskilt godisintresserad. Som resultat av det började vi aldrig med lördagsgodis. Nu har vi istället en fredagsmystradition där han får välja något gott, ofta chips, till fredagsmyset och då och då vill han köpa godis och då går det bra, men inte fler än åtta bitar. Jag tror att Pontus och jag är extra "hårda" med just godis för att Pontus kommer från en tandläkarsläkt och eftersom vi vet att han egentligen inte gillar det handlar det mer om grejen. Men självklart får han godis på kalas etc. Det bästa Lynn vet är dock kvällsmackan, smoothie med jordnötssmör och chips, så det finns många sätt att ge honom en treat som får ögonen att glittra. Jag undrar hur det hade varit om vi hade introducerat lördagsgodis innan han själv visat intresse? SkärmtidNär Lynn var liten vägrade han sitta i vagnen när vi skulle gå hela vägen till förskolan som låg 25 minuters promenad bort och då introducerade vi mobilen till honom. Han blev helt lugn så det var ett perfekt sätt att ta sig från ruta ett till två, men det kändes inte helt bra. Vi kunde vänja bort det till slut och det resulterade i att vi blev extra försiktiga med att använda små skärmar, då de kunde användas som verktyg för att få sin vilja igenom. Skrika och bråka tills man får en skärm. Sen skrika och bråka tills man får kolla på exakt rätt grej på skärmen, osv. En grej som jag tycker känns viktigt, så långt det går, är att vara den som bestämmer och sätter gränserna. Där är jag nog väldigt hård, fast jag låter aldrig hård. Jag vill inte tappa kontrollen i föräldraskapet, kanske just för att jag vet att jag är en mjukis som lätt blir överkörd av missnöjda toner. Det vi istället gjort är att låta Lynn kolla på tv en del. Han har ingen egen padda utan efter skolan går det bra att varva ner med tv-spel eller en film. Precis som på morgonen på fredagar och helger. Jag vill att teven ska vara en mysig plats som vi kan samlas kring också, inte en egen skärm som han inte kan släppa. Hur man gör med skärm är nog väldigt beroende på hur många barn man har och hur ens barn är. Jag dömer absolut ingen kring såna här saker, det är ju verkligen beroende på hur ens situation är, men det vore intressant att höra era tankar på ämnet. AktiviteterJag har en bild av att vi är ganska spartanska med aktiviteter och liknande saker i vår familj. Lynn går inte på någon sport eller liknande förutom de som känns självklara, som simskola och gymnastik i skolan. Han lär sig piano hemma av Pontus och leker med sina kompisar på helger och på fritids. Just aktiviteter känns som en sån där sak som jag helt missat att man "bör" göra. Jag lever enligt devisen att om inget är trasigt, fixa det inte, och så tänker jag nog med vår tid och vad vi gör med den. Det är helt enkelt så himla mysigt att ses hemma efter fritids och hitta på saker ihop, att helgerna flyter på bra och Lynn leker med kompisar och hänger med oss. I helgen blev han medbjuden av en kompis till Friends arena för att kolla på Monster Jam och det var verkligen veckans höjdpunkt. Missar man något för att man inte har ytterligare ett gäng utanför skolan som inte är ens barndomsvänner etc? Eller är aktiviteter en sån grej som blivit mer en symbol på vad man borde för att vara en duktig familj? Det vore spännande att höra era tankar om detta, hur gör ni i era familjer? Vad har ni för erfarenheter från er egna uppväxt? Puss!
