God morgon och hej både en ny vecka och månad! April nu, och den stora vattenskadan på min skärm som kom från att jag rusade genom stan i fredags med datorn i en öppen väska när det haglade har äntligen minskat och blivit till en liten fläck. Vår nu alltså, på riktigt. Mars månad skulle gå i utrensningens tecken och jag får väl snällt säga att jag absolut misslyckades med det. Jag har rensat ut, fixat och städat noll procent mer i mars än någon annan månad. Men så tror jag att jag inte kände mig färdig med februari som ju skulle gå i hälsans tecken och tog med det temat in i mars istället, för det behövdes. I februari hamnade vi ju i vabb-träsket ändå såklart, jag hade min årliga influensa som jag alltid får och så var det kallt och ruggigt. I mars började ett nytt undertema som kommer få ligga bubblande som ett ledord genom våren också. Mer kul, mindre hårt allvar (för mig själv) och mer utforskande i smått och stort. Jag tror att de här senaste åren drabbat oss på fler sätt än vi kan föreställa oss nu, förutom de uppenbara. Men att leva med oro är något jag är mycket van vid och att leva utan det är snarare en känsla som jag känner mig ny med. Ingen rädsla alls? Får man må så? Får man gå genom våren med lätt sinne och lycka i sitt bröst? I april är temat kärlek och mitt och Pontus andra bröllop. Det mesta är planerat nu. Jag har klänning, inbjudan är skickad och av alla vi bjudit in är det bara två som inte kunnat komma, helt otroligt! Vi får ringa restaurangen och snällt be om några fler platser. Jag var säker på att det skulle bli många som inte hade möjlighet att gå på ett luddigt andra bröllop/bröllopsdagsfest men tydligen är det fler än vi som känner att det behövs mer fest i lyckans tecken. Så kul! Jag försöker att inte stressa upp mig över planering för hela upplevelsen börjar ju redan nu. Det handlar ju aldrig bara om en dag utan planeringen till allt ser jag som halva nöjet minst. Gifta är vi ju ändå redan.I lördags var jag på en dagsfest och där pratade jag med en kille som frågade varför vi gifte om oss. Han hade en sambo och barn men tyckte inte om idén av varken bröllop eller äktenskap, och det respekterar man ju. För många handlar det ju om religiösa och hårda traditioner, men inte för oss. Så jag berättade och sa de saker som jag sagt till alla som frågat. Om att vi skulle firat tio år under pandemin och sen blev det tolv och att vi var så unga när vi gifte oss. Men medan jag pratade kom jag på vad det egentligen handlar om. Varför vi gifter om oss. Vi vill ge det fantastiska i vårt äktenskap, kärleken och våra fina år ihop, lika mycket uppmärksamhet och fokus som det tuffa. När man går igenom kriser hörs det så högt, sorgen och allt man förlorat. Men det finaste med kärleken är litet och intimt. Det är den omtänksamma söndagsfrukosten som sakta görs med havremjölken så som man vill ha den, med fnitter vid kaffekiosken efter festen, i de nattliga samtalen när hemmet är mörkt och tyst. Kärleken hörs inte så mycket, men den finns. Nu ska vi fira den. 💖Den här våren är fullproppad med tusen saker. En grej jag lärt mig av februari är att alltid prioritera träning och sömn. Men jag har också börjat tänka på mer tokiga saker. Så därför ska vi åka och titta på ett hus med nio kakelugnar nu på förmiddagen. Inte alls enligt livsplanen men man vet aldrig var nästa fas i livet kan vara! Imorgon åker jag till Sofia och fotar vårt första klädsamarbete, på onsdag filmar jag i Strängnäs där vinnaren till OBOS-drömrummet bor och på torsdag och fredag hänger jag i ateljén hela dagen med mina brudar. På lördag ska vi fira Sigge och Anna som fyller år och på söndag då smäller det. Då far vi till Gotland igen för påsklov! Längtar!Ha en superhärlig vecka nu allesammans, vi hörs snart! Puss.
