När man bloggat länge är det intressant att kika på vad som uppskattas och blir populära inlägg. Ibland är det inte de man tror, ibland är det samma inlägg som år efter år får spridning och klickas på. För mig ligger ett gäng recept väldigt högt, som det med saffranssockerbullar och citron och vallmokaka, men jag var nyfiken på att se vad som lästs mest förra året nu när vi klivit in i det nya. Stora livsbeslut är alltid populärt att läsa om, det är ju inte så konstigt. Som när en kompis säger att hon har något stort att berätta så lyssnar man ju extra noga. Inlägget där jag skrev att vi köpt nytt hus på Gotland och det där jag sen berättar lite mer ligger bland förra årets mest lästa inlägg. Kul att ha de nu när vi är på en annan plats i husresan. Där finns också några inlägg som jag tycker är intressant att de hamnat i topp och läses mer än fyra gånger mer än ett vanligt, nämligen det om hur man kan pynta vackert för vinter hemma och mina återkommande favoriter. Kanske är det för att någon skrivit om de och länkat, eller så har de fått snurr på annat vis. Mitt gamla inlägg om färganalys ligger fortfarande i topp för att google valt att lägga det högt när man söker på färganalys. Det beror på att titeln är tydlig och jag skrev om det tidigt innan hypen kom igång på riktigt. Även inlägget där Mira fotograferade i mitt kök och jag gjorde en tydlig rundvandring lästes av många. Fint att något med vackra bilder kan få leva länge. Men det inlägg som flest velat läsa handlade om träning. Det är förvånande för mig som skriver om det ofta men jag tänkte att vi kunde prata om det lite här nu, varför vi är så intresserade av det. Jag tror det bottnar i att inlägget inte bara handlar om konkret träning utan att jag tar upp hur viktig del det varit för mig i min hälsoresa. I min psykiska och fysiska resa under de här åren som jag gjort efter att jag fick cancer och hamnade i en depression. Det ger mig hopp, för jag förstår att det finns många där ute som också mår dåligt precis som jag gjorde och som söker svar och hjälp och vill veta hur man kan göra. Vad finns det där ute som gör att vi mår bättre förutom terapi, jo träning. För mig har träningen och allt som följer med den förändrat mitt liv. Det låter så töntigt för träning ska ju egentligen bara vara något osagt som flyter på naturligt i ens vardag, som läsning och städning, ingenting man egentligen pratar om. Men träningen för mig var ett första steg i självkärlek och att ta få kontakt med min kropp igen efter många år av dissaccosiation. Jag tror att vi är många som lever stor del av vårt liv i huvudet och kopplar bort kroppen, speciellt när vi går igenom svåra perioder. Då prioriterar vi bort den fysiska hälsan för att den psykiska tar så mycket plats. Alla människor är såklart olika och har olika förutsättningar, men för mig var det ett uppvaknande om hur man kan må och hur livet kan kännas. Jag gick från att hata mig själv på alla sätt till att faktiskt se mig själv som ett fysiskt verktyg, en varelse av kött och blod som har rätt att existera här på jorden på samma villkor som alla andra. Jag fick också finnas, svettas, kämpa och känna enodorfinerna rusa i kroppen fastän jag inte längre hade en livmoder eller kunde få fler barn. Jag var inte färdig eller förbrukad, jag var bara i början på mitt nya liv. Ett liv där jag kände skillnaden efter bara några pass. Det blev ett uppvaknande när jag började ta i på riktigt och inte bara mystränade. När jag pushade mig, kände hur det kändes att vara på toppuls och ruset i kroppen efteråt. En känsla jag aldrig någonsin upplevt. Jag som inte ens gillade att springa till bussen. Kanske är inte träning lösningen på livskrisen för alla. Men för mig var det starten på något som nu pågått i fyra år och som gör att jag känner mig hemma. Som att byta jobb, skilja sig när man behöver eller flytta från den där stan där alla snackar skit. Jag flyttade ut ur mitt huvud och ner i kroppen och för det är jag evigt tacksam mot mig själv. Så visst, träning kan vara tips om hantlar, tights eller en spellista, men det kan också vara något mycket större. Kanske är det därför vi bryr oss och därför man läser. Eller vad tror ni? Puss.
