Foto: Johan DerianGod morgon! Jag hade planer på ett långt inlägg nu på morgonen med massa recept och matinspiration men jag försov mig och ser nu att det hinner jag absolut inte så låt oss säga hej lite kort här och nu istället, det kan ju också vara mysigt?Idag ska ju jag som sagt fota ett stort jobb för Myrorna och det känns så roligt! Malin, Mira och jag ska fota två olika modejobb på två locations. Fest på landet och i stan är våra teman. Tänk att man får gå på fest nu igen. Vågar jag ens säga det högt? Det känns som vi levt i förbudens tid så länge att jag väger mina ord för att inte säga något fel. Men så är det, man får gå på fest! Det är två fester i min närhet som jag tänker på. ELLE- galan och vår bröllopsfest. Jag vaknade 04.45 med ett sug i magen och insåg att jag kanske börjar bli lite stressad inför bröllopet ändå. Inte riktigt för att vi har massa saker kvar att fixa men för att jag inser att det faktiskt ska äga rum och det bara blir den här gången. Kanske gifter vi om oss en tredje gång om 12 år till men den här gången kommer bara bli denna. Jag hade inte tänkt ha en vit klänning först, knappt en bukett. Men så funderade jag på varför inte? Varför inte bara gå all in med allt man vill och maxa livet? Jag har varit väldigt mottaglig för teman och livstankesätt det här året inser jag. Skriver ner små ledord och citat i telefonen, tankebanor att anamma och leva efter. Jag tror det bottnar i att jag det här året mått som allra bäst på de här fem åren, jag räknar ju mitt liv lite före och efter cancern. Det är inte så konstigt kanske eftersom det inte bara handlade om sjukdomen för mig. Allt stort i mitt liv hände då. Alla utmaningar på samma gång. Föräldraskapet och insikten om hur allt blev. Att inte få välja, att vara tvungen att möta sitt öde och inse att det inte alltid är upp till en själv var nog den största utmaningen. Jag hade en så stark bild av allt och sen blev det inte så. Hur lever man då?Glad, god och tacksam. Aldrig ett offer, aldrig desperat, aldrig bitter. Hörde jag i en podd. Ska försöka tänka så. Ingen gillar den som är bitter. Men man måste sörja, för allas skull. Det kanske är snyggare att verka som att man tar livskriser med kraft och blir starkare av dom, gärna fort. Men funkar livet så? Blir man inte bara svagare av kriser och sorg? Det tar ett stort bett ur ens hjärta och sen måste man lappa och laga. Ett hjärta kan inte lagas med kraft, det måste sys ihop försiktigt så det får en ny form. Jag gav den här skitcancern som tog min livmoder fem år, imorgon är jag fri. Men så är det mindre saker också. Jag har bestämt mig för att träna mycket, så mycket jag vill och kan och verkligen prioritera det. Jag tror seriöst att träningen är det som hållt borta min ångest det här året. Jag har haft ångest vid två tillfällen sen 1 januari enligt mina anteckningar och det måste vara rekord i lite. Jag har dessutom tränat mer än jag någonsin gjort och så har det såklart med pandemin att göra också. Känslan av att vara fri igen, klart livet är lättare.Tillbaka till bröllopet. I paniken över att jag inte tagit i tillräckligt har jag nu gått från en till tre potentiella klänningar. En som jag redan köpt, en som jag ska hyra (om den lyckas ta sig från Danmark med lite hjälp. Ni ska se den, lystern är otrolig!) och en som ska sys upp efter mina mått av en ny designer jag fått upp ögonen för. Från blasé till bridezilla på ett påsklov. Nej men det känns bara roligt. Nu till buketten. Jag velar mellan olika pioner och småblommor som förgätmigej till enbart ett fång syren. Kan inte bestämma mig. Kanske får det bara visa sig, ett tecken dyker upp.Oj detta lilla inlägg blev visst långt ändå och nu måste jag rusa till ateljén. Vi hörs imorgon för nu är jag tillbaka med blogginlägg varje dag fram till sommaren igen. Våren är här, så pepp och glad för det! 💖
