Nu är det inte många veckor kvar av 2024. Hur ska man summera året? Jag känner ofta att jag knappt minns hur saker varit. Det är därför bloggandet varit bra att ha under alla år, det är väldigt enkelt att se tillbaka. Förra året hände det så himla mycket i mitt liv, jag var med i Masked singer och gav mig ut igen efter några år av att ha mått riktigt dåligt. Jag hittade till träningen och till att bry mig om mig själv och mitt liv. Att vara deprimerad var inte alls som jag trodde. Efter min cancer kom det sakta och smög sig på medan livet fortsatte och jag gick upp varje morgon och gjorde det jag skulle. Var en bra mamma, jobbade på och socialiserade. Men ingenting kändes särskilt kul ändå, även om det verkligen borde. Allt var en prestation och ett sätt att få en klapp på ryggen, den enda känslan som kunde tränga igenom det hårda skalet av sorg. Att vara ledsen tog så mycket tid. I flera år tampades jag med känslan av att ingenting är för mig. Jag vill ingenting egentligen, det jag vill går inte ändå. 2020 gick jag in i mörkret, 2021 hanterade jag det psykiskt, 2022 jobbade jag med mig själv fysiskt och 2023 var första riktiga året över vattenytan. Det var ett år av att få känna genuin lycka på riktigt igen. Jag minns det som euforiskt. Att vakna och vara glad, pepp, barnsligt taggad. Vilken underbar känsla! 2024 har varit det första normala året för mig sen jag blev sjuk. Det kanske är det som är den egentliga utmaningen, hitta tillbaka till ett normalläge. Hur ska jag ta hand om mig själv nu när jag inte har drivet av att vara nyfrälst lycklig? Hur prioriterar man? Vi flyttade och det var underbart, men det är konstigt hur fort allt blir som vanligt. Jag jobbade med tv och kostym den första tiden på året och fick känna hur riktig utmaning känns, se mina begränsningar och jobba i grupp. Underbara människor runt mig varje dag, gå till en fast plats varje morgon och vara en del i ett tight team. Lynn har verkligen blivit stor det här året också. Mina vänner har gått igenom tuffa perioder och det har känts bra att vara stabil nog att kunna finna där på riktigt. Det här året dog min älskade mormor och Göteborg blev lite mindre vackert. Det var så sorgligt men som med allt annat som varit en utmaning i vår familj har det fört oss närmare. Sigge och Anna blev med barn och så kom Maje. Familjens älskling. Det har varit intressant att se dynamiken i familjen nu när det finns mer än ett barn att lägga all kärlek på. Det finns så mycket. Kärlek växer av kärlek, det är tydligt tycker jag. Att få känna riktig anknytning till en bebis också, det är verkligen något särskilt. Jag älskar henne redan, på riktigt, fastän hon är elva veckor. Lite insikter har kommit under året också. Jag är inte fri från mina gamla demoner. När den euforiska lyckan lagt sig ligger de kvar där under och lurkar. Jag måste hålla i mina rutiner för att de inte ska ta för mycket plats. Jag har lätt för att vara självkritisk och kan nästan bli manisk över att få till saker perfekt. Jag måste påminna mig om att livet är till för att levas och att det också är till för mig. Träningen har varit en viktig del under året och jag känner att jag kommer vara en tränande person för resten av livet. Det är helt sjukt hur viktigt träning är för måendet, både psykiskt och fysiskt. Just nu är jag inne i en styrkefas och har tagit en paus med yogan men tränar mycket styrka och springer en del för att verkligen få ut all energi och kunna slappna av efteråt. Kraftansträngning för att vila. Jag fick en kommentar om att det var mycket julfokus på bloggen nu och det är verkligen sant insåg jag. Varför har julen varit så viktig för mig i år? Jo det är vårt nya hem och vår nya familjekonstellation. Något att ta sikte på medan det snöblandade regnet sipprar ner för halslinningen. Jag älskar julen men känner mig rätt klar med det här året nu och är så himla redo att kliva in i nästa. Hoppas det kommer med en glimra ljus i världen, även om jag tvivlar på det som allt ser ut just nu. Ni är väl världsföräldrar förresten? Den enda julklappen jag önskar mig i år är att fler ska bli det. De här sista veckorna ska jag ta tillvara på lugnet och stanna inne, läsa, laga god mat länge med Pontus, baka, pyssla med Lynn, prata med kompisar i telefon, träna och städa. Vara spontan, öppen och tacksam, äta vörtbröd med skinka och grov senap, risgrynsgröt och alla clementiner. Hur var ert år? Hur mår ni? Är ni nöjda över hur 2024 blev eller redo att kliva in i 2025? Puss! 🌟
