God morgon gullisar! Jag tittar in ultrasnabbt så här på lördagsmorgonen för att säga hej! Hur mår ni? Jag mår bra men känner att tiden rusar förbi och rinner ut mellan fingrarna. Det är verkligen olika hur snabbt tiden går tycker jag. Inte bara fort när man har roligt och långsamt när man har tråkigt utan det är som att tiden försvinner i stötar och vips ligger man där på yogamattan med uppspärrade ögon och är akut exsistensiell när instruktören säger åt en att låta tankarna glida förbi som moln. Kanske är det för att året är på väg att ta slut? Ännu ett år till räkningarna. Hur var 2023? Har jag ens stannat upp och funderat? Gör ni det, tittar tillbaka på åren som går och tänker på om det blev som ni önskade? Det jag framför allt gör är att påminna mig själv om att man aldrig får tillbaka tid. Det både stressar mig och lugnar mig. Vetskapen om att det som sker här och nu, det är detta vi får. Jag tror det var efter jag fick cancer som jag verkligen fattade att livet inte går i repris. Eller var det när jag blev förälder? Det är en enda röra det där. Jag minns när jag var liten, då kunde jag tänka på att det var så skönt att jag var ung och att det var lång tid kvar tills jag skulle dö. Vad kul att ha allt det där vuxna framför mig. Pirrigt. Vem ska jag bli kär i? Vem kommer mitt barn vara, kanske gullig? Det är lätt att ta det för givet nu, det som känns självklart och hemtamt. Men det kan ju inte vara över för det. Måste fortsätta vara nyfiken. Nu tänker jag inte alls på döden. Jag tänker nog mer på tiden. Att ta tillvara på tid är en superkraft. Jag har alltid varit effektiv men det är nu på senare år som jag bemästrat kunskapen om att förlänga tid. För det går inte att bara stressa fram, göra allt snabbt och strunta i det som är oviktigt. Man är ju aldrig klar. Samtidigt kan jag inte bara vara hela tiden heller. Då kommer jag ju ingen vart. Jag får aldrig uppleva det där jag drömmer om för ingen kommer lägga det i mitt knä. Jag måste vara driven, men jag kan också stanna tiden. Stänga av mobilen en stund, ligga på yogamattan och bara andas. Stanna till när någon behöver mig på gatan. Igår fick jag vänta in en ambulans igen för det var en kille som inte mådde bra på Hornsgatan. Jag undrar om jag hade sett honom för ett tag sedan? Kanske bara rusat förbi. Varit effektiv, fokuserad, på väg någonstans. Men den lilla stunden av tid är ju viktigare än andra stunder. Tid kan gå fort och långsamt. Det enda man vet är att den går.Hoppas ni får en fin lördag! Vi hörs när det finns tid! Puss! ✨
