Hej! Först och främst, tack snälla ni för alla fina kommentarer och dm om branden på Konstakademien som skedde i lördags. Tack också för er omtanke efter min farmors bortgång.När jag skrev gårdagens inlägg hade jag ingen aning om hur stor skada branden orsakat, men sen dess har jag varit i ateljén vid två tillfällen samt pratat med flera i huset och fått en bättre uppfattning om situationen för klänningarna. Det är så fint att ni är många som bryr er om dem. Kanske för att vintage, likt konst och litteratur, bara är något vi har till låns. Det är en berättelse om människor och hantverk, historia och relationer som vi alla delar.Själva branden startade i ett elskåp på våningsplanet under mitt och mammas och den direkta eldsvådan påverkade det som fanns i närheten, men eftersom byggnaden är gjord utan träbjälklag (fick jag det förklarat för mig) så spred sig inte branden och den gick att få kontroll över snabbt vilket är helt fantastiskt. I byggnaden ligger fortfarande en tung rökdoft och innan den har lagt sig vet jag inte helt hur det gått för klänningarna, men min första bedömning är att de kommer klara sig bra! Helt säker kommer jag dock kunna vara först efter sommaren när rökdoften i byggnaden försvunnit. Inne hos mamma är rökläget sämre och ateljén har fått in en del sot, men igår var vi där och städade och förhoppningsvis kommer allt gå att återställa. Jag är så tacksam att klänningarna klarade sig så bra som de gjorde och att alla på Konstakademin har varit så bra i den här processen. Jag har beslutat att låta klänningarna hänga kvar i ateljén då de hänger tätt och skyddar varandra plus att det satts upp fläktar i korridoren som ska hjälpa med luften. Jag är så glad att de gamla textilierna får fortsätta finnas och sprida glädje i många år till!Framåt då? Jo, nu börjar de sista skälvande dagarna i stan. Allt ska göras, hinnas och avrundas. Jag börjar jobba med mitt nya projekt på SVT som jag är så himla glad över, vi ska fira Lynn som slutar tvåan och sen trycka in hundra pelargoner och sommarklänningar i bilen och fara över till Gotland. Ett sommarlov väntar, med kaffe på stranden, kohagar och vänner vi längtat efter. Men också massa nytt. Ny grönska att utforska, ett nytt hus och nya ritualer. Lynn kom hem från frisören igår eftermiddag och jag kände knappt igen honom. Var har de gjort av min lilla kille? En helt annan person tittade på mig där bakom den nysnaggade nacken. Dags att stryka avslutningsskjortan. Tiden går så fort. Ett ögonblick är ett liv. Vi hamnade framför gamla filmer från när Lynn var liten igår kväll. Det var en annan tid, men hans skratt är detsamma. Vissa saker får aldrig förändras.
