Hej och god morgon! Hoppas veckan börjat fint för er. Jag fick en fråga på önskeinlägget om att skriva lite om vår familjs traditioner. Jag tycker att traditioner är så intressant, för det är verkligen unika för varje familj. Kanske nedärvda från barndomen, men nya traditioner kan ju också skapa nytt liv i ett annat inrutat liv. Vissa saker accepterar man bara, ibland kanske det vore bra att skaka om lite? Men å andra sidan så är det ju just traditioner vi ofta längtar efter när vi minns, trånar, önskar. Sånt som vi känner igen, trygghet. Min pappa brukar säga att man borde leva som i tärningsspelet, alltså låta slumpen avgöra vilka val man tar i livet. Vi är fast i våra föreställningar om vad vi gillar och trivs med, men skulle något alls förändras egentligen om vi bytta matsmak, stil eller väg till jobbet? Man kan ju börja med att fundera på de tradiotner man har och om de verkligen skänker en glädje, eller är fornlämningar från tider som gått. Så här funkar det iallafall för oss i olika ämnen, det vore spännande att höra om era traditioner! LyckopengVarje fredagsmorgon får Lynn leta efter sin lyckopeng. Det är två guldtior gömda någonstans i lägenheten som blir hans veckopeng. Jag minns inte hur traditionen skapades, men jag tror det var för att han önskade köpa en Lego-tidning och då tyckte Pontus och jag att det kanske inte var världens bästa grej men så sa vi att om han sparade ihop till den och fortfarande ville ha den efter fyra veckor, ja då var det bara att slå till. En tidning med leksak kostar 80 pix och på det sättet kunde han lära sig värdet av pengar. Ordet lyckopeng kom från att han missförstod oss när ni sa veckopeng och självklart har vi låtit det vara kvar så, ett utmärkt ord. JulJul är den tid full av traditioner. För oss är det tradition med grötfrukost, promenad, tända ljus i kyrkan för de döda som vi saknar, fika tillsammans, kolla på Kalle Anka, äta julmiddag och sen öppna julklappar. Det blev en intressant diskussion i det här inlägget om just julklappar och oj vad många starka åsikter det finns kring hur andra gör. I vår familj har vi testat lite olika men vi har landat i att själva öppningen är en rolig del av dagen och att vi vuxna även köper något till varandra. Det kan vara allt från ullstrumpor till doftljus eller något loppisfynd. Ofta är det just loppisfyndade kläder då vi är en familj som ofta går på loppisar och gillar att köpa välgjorda saker till ett bra pris. En riktig fyndarfamilj. Vi har rimtvång på paketen så att lista ut och sen skratta till magknip över tokiga skinnjackor eller pressvecksbyxor till Pontus som Andrea köpt är definitivt en tradition. <3FrukostVarje frukost ser likadan ut i vår familj. Det är en morgonritual som vi verkligen tycker om hemma. Pontus gör all frukost medan jag plockar fram Lynns kläder. Vi äter tillsammans och ofta löser Pontus och jag korsordet i DN, Lynn försöker hjälpa till. Vi har tända ljus och lyssnar på jazz. Jag skulle känna att hela morgonen blev fel om vi inte började den tillsammans i lugn och ro på det viset. FödelsedagarNär man fyller år får man sång och paket plus något gott man gillar på sängen. Det är tradition. Lynn vill altid ha pannkakstårta, Pontus gillar croissanter och jag vill ha massa goda bär, kanske en liten fransk yoghurt och granola. Sen kan dagen se lite olika ut men i min storfamilj firar vi alla födelsedagar på Sturehof. Det är en tradition från när pappa målade sina första fiskar på väggen där på 1990-talet. HelgenPå fredagskvällen har vi nästan aldrig planer. Vi är alla trötta och det är så skönt att bara landa hemma. Fredagararna måste vara lite extra härliga så då äter vi något gott till middag, tex tacos, och har en skål chips framme. Man får kolla på film om man vill redan innan middagen och Pontus och jag dricker ett glas vin. Inget otroligt, men ändå något mysigt att längta till. Traditioner på lördagar och söndagar, om vi inte är bortresta, är att ta långpromenader tillsammans. Allra helst runt Djurgården. Lynn får lika många godisbitar som han är gammal i en skål och vi skrotar runt hemma länge på morgonen i pyjamas. Sommaren och resorPå sommaren är vi på Gotland, det är tradition. Midsommar kan se ut lite hur som helst, för så fort det blir juni tänker vi bara på att flytta över till ön. När jag var liten tillbringade vi alla somrar på vårt lantställe i Gladö kvarn. Dagen efter skolavslutningen packade vi Volvon full och bilade upp till Stockholm, Huddinge och Gladö kvarn. Sen åkte vi tillbaka dagen före skolan började igen. Vi var aldrig utomlands, eller jo en gång när jag var nio år fick jag följa med pappa till Kanarieöarna när han skulle spela tennis. Sen åkte vi hela familjen på vår första charter när jag var tolv. Det fanns helt enkelt inget som drog i oss någon annanstans än till landet, det var hemma, dit man längtade. Pontus är uppvuxen på precis samma sätt, fast med Öland. När jag döptes När Lynn döptesTraditioner jag tagit med mig från barndomen och traditioner Pontus och jag skapatJag är uppvuxen med ganska lika traditioner som de vi har nu. Man får en peng av tandfen när man tappar en tand, man har kalas med skattjakt och fiskdamm, mormor ringer på ens namnsdag, födelsedagar firar man med middag med familjen, vi döper oss fast vi inte är särskilt troende och helgerna är till för att vara utomhus och röra på sig. Nya traditioner för vår familj är att jag alltid lämnar på skolan och Pontus hämtar. Vi firar mors och fars dag, det minns jag inte var en så stor grej när jag växte upp, och Lynn får alltid en extra härlig julkalender i december. Själv fick jag torr choklad som jag hetsåt upp innan Lucia. På tal om Lucia så tar vi in granen tidigare än jag är uppvuxen med och plockar ner den tidigare. Vi har inte heller traditioner där vi åker till äldre släktingar och äter julmatsrester under alla mellandagarna som jag gjorde som liten, men juldagen hos Pontus mamma med alla valparna, ja det är tradition. Traditioner från när Lynn föddesNär Lynn föddes skapade jag en bok för honom med viktiga saker från hans liv. I den ligger graviditetstest och det lilla bandet han fick på armen när han föddes, där finns en mjölktand, ultraljud och texten jag skrev till honom på hans dop. Då och då smiter jag in ett framkallat foto i boken och tänker att han ska få den någon gång när han behöver den. Kanske när han är förvirrad över vem han är och ska bli. För att alltid veta att han har oss och vad han kan komma hem till. Berätta gärna om era traditioner! ❤️
