God morgon kära ni! Jag inser att det var länge sedan jag skrev så här på morgonen tätt inpå, om hur livet är och vad som händer bakom allt, så låt oss göra det nu. Våren är här. Jag måste skriva det för i många år har jag känt att våren inte ens finns och när jag tänkt att okej nu är den här så är den redan förbi. Man måste njuta. Jag gör det genom att ha en helt annan känsla i kroppen nu än jag hade för bara några veckor sedan. Innan knopparna på kastanjen utanför fönstret lyste av ljusgrönt och huvudet kändes tungt av allt kisande genom mörkret. Jag har tänkt så mycket på att bli äldre, ibland skriver jag ju om det här. Att alla runt mig också blir det och att tiden rusar. Jag hinner inte med. Att vara 40 är att äntligen ha fått saker i ordning runtomkring sig, känna ett inre lugn och samtidigt inse att tiden inte är för evigt. Lynn har kommit in i åldern då han tänker mycket på alltings förgänglighet. Det är väl en fas i hjärnans utveckling antar jag, när man inser sin egen och sina föräldrars dödlighet. Kanske kommer ett till sånt språng även vid 40.Jag upplever att jag är långsammare i mina tankar numera. Att jag inte hoppar från punkt ett till två så fort det går utan försöker stanna upp och vara nyfiken på allt som händer. Vill inte att något ska gå fort, allt får gärna ta sin tid. Att åldras tex. Jag har blivit tydligt för mig är en grej jag bara måste vara med om, acceptera vad tiden gör med en både fysiskt och psykiskt. Jag kommer inte må bättre av botox eller något annat för att snabbt bli av med den svindlande känslan av att jag är en äldre version av mig själv nu än för tio år sedan. Det är mycket större än lite fix och don. Det är existentiellt. Jag tänker att om jag går igenom det är det så mycket lättare på andra sidan sen, när alla känslor känts och tankar tänkts. Fast ärligt så tycker jag att det är störigt att så många gör så mycket så det normala förskjuts. Får hänga i badhuset oftare och sluta scrolla Instagram på morgonen, det blir ett vårlöfte.Men till något härligare. Ålder är ju egentligen det bästa jag vet. Vaknar och är lycklig över vårt gamla Gotlandhus. Att ett hus kan ge så mycket pirr! Känner mig nykär. Tänker på att ställa tallrikarna i tallrikshyllan, se vår nysnickrade dörr med det munblåsta glaset och hur träden på baksidan skiftar i ljuset på golvet i köket genom den. Jag tänker på alla frukostar vi kommer äta där, på olika ställen i trädgården. Att vara i snickarbyxor en hel dag, försvinna in i tiden. Jag dagdrömmer om sommaren, men hindrar mig själv fort. Det är vår, njut! Den här våren har flera roliga saker hänt bakom kulissen. Jag inser att grejer inte ens behöver gå i lås för att jag ska bli tillfreds. Jag behöver bara få ett mail, en fråga, en positiv ton. Något i rullning. Glider man med den enkla känslan brukar det dessutom bli något av det. Jag är så glad att jag fick frågan från Riksdagen att föreläsa om vintageuthyrning, det föredraget ska jag skriva långsamt och njuta av. Börja i tid och inte hafsa ihop. Flera av mina vänner har gått och blivit kära också. Det är så himla fint att se sina kompisar gå över till färgskala och vips är de fnittriga och rufsiga och lyckliga. Älskar. Det är vår med oborstat hår. Det är vår med små buketter i vas på matbordet när man sitter och läser dagstidningen tillsammans i det första solljuset. Idag när jag skriver detta är det söndag och vi har noll planer. I veckan ska jag läsa igenom mitt stora manus jag fått tillbaka från min förläggare och sen ska jag gå på teater och se Rage. Det ser jag fram emot. Till helgen sätter Pontus och jag oss på ett tåg. Jag vill läsa bok och låta tiden gå. Timmarna flyta iväg medan vi åker över bron. Våren kanske inte känts som att den funnits för den är så konstig. Lugn och hetsig. Nyutsprungen. Naken och yrvaken. Hoppas ni får en fin aprildag. 🍀
