I torsdags tog jag med mig minifamiljen ut på sena eftermiddagen. Mot city, sen Djurgården. för slutdestination Nordiska Museet. Jag har ju berättat att jag är en del av deras nya utställning Mitt 50-tal, och det första man möts av är en av mina klänningar. För att sen se min nuna på en vägg. Trevligt! Det var pressvnisning och strax vernissage så konservatorn gick runt i vit rock och nål och tråd. Vi lyssnade på min filmsnutt där jag berättar om vad 50-talets mode betyder för mig och hur jag blev så kär i det. I intervjun pratar vi en del om kvinnoroller också. Hoppas ni vill besöka utställningen, den är verkligen fin! Vill ha alla dessa klänningar tack. Jag gjorde en intervju med TV4 till fredagens nyheter och berättade om min 50-talspassion samt hur den uppkom, och sen gick vi. Pontus och Lynn åkte hem, men jag hoppade av vid Östermalmstorg och gick hem till Teresa. Hon bor med de vackraste fönsterna och hemma hos henne skulle vi ha hej då Äntligen Hemma-middag. Det var många som var ledsna. Men också mycket glada miner. Julia hade nämligen klippt ihop ett film och bildspel från alla åren vi jobbat ihop. Jag drack bubbel i vinglas. Och så tittade vi. Mindes tillbaka och skrattade, tex åt Karins tydliga programledarruta, haha. Här tror jag vi tittar på när jag sågar i luften. Allt för konsten! Fina Karin. ❥ Efter middagen åt vi kladdkaka med hallon och blåbär. Sen hölls det tal. Bosse berättade om hur det var för 15 år sedan när alla skulle ha puder och hur han hade glömt sitt en dag. På vägen hem för att hämta såg har en skylt där det stor salong och resten är tydligen tv-historia. Jag hade gärna sett Bosse i full make. Vid 23 var jag hemma igen. Det är en dag imorgon också som det heter. Fast inte med Äntligen Hemma. Den resan är över nu. Fint att få krama mina gulliga kollegor hej då.
