Jag skriver detta igår, torsdag, från min ateljé med regnet smattrande mot rutan. Snart kommer mamma in och hämtar mig och så ska vi gå ner till caféet och äta lunch, men först ska jag hinna skriva det här inlägget och prata av mig lite om livet. Varför låta tankarna stanna kvar i huvudet när man kan lägga dem i ett fint litet paketerat blogginlägg? Har jag frågat mig de senaste elva åren. Ja, elva år som bloggare blir jag i december. När jag började fanns inget som hette influencer och man jobbade med annat på sidan av. Nu är bloggen mycket av mitt jobb, men jag har lite annat också. Älskar att dagarna är så olika. Undrar om det någonsin kommer sluta regna? Känns som att det regnat i Stockholm hela november. En liten eftermiddag med snö fick vi, som sakta smälte bort innan det hann landa på marken. Men hoppet när det virvlade i luften kändes i hela kroppen. Det får gärna vara varmt, men måste det regna så himla mycket? Jag får huvudvärk och kisar. Luggen krullar och vänta nu kom mamma. Så, tillbaka från lunchen. Var var jag? Ja, vanligt vardagsbabbel. Jag är så klar med november iallafall. Vill bara ha jul, pynta hemma, ta in gran, förbereda julafton, slå in paket och lyssna på julmusik. I år kommer det bli den bästa julen har jag bestämt. Ska bara vaccinera mig mot influensan först eftersom förra julafton hade jag 40 graders feber som jag kämpade ner med Alvedon men åt en halv köttbulle och allt var så deppigt. I år tar jag dubbel revansch. Men nu till en annan dag, i onsdags. Min dag började på en favoritplats. Ett Hem i Lärkstaden är det lilla hotellet som känns som hemma hos den perfekta svärmodern som tar hand om allt när man kommer, har det ultrafint hemma, alltid kylen full med ens favoritgrejer och så doftar allt ljuvligt. Jag hittade gulliga Mira där, som var hos mig härom dagen och provade bröllopsklänning. Vi var bjudna på frukost av det svenska hållbara strumpbyxmärket Swedish stockings. Innan vi slog oss ner för frukost kikade jag runt lite. Trots att inredningen princip är samma sen de öppnade 2012 känns den tidlös och självklar. Det är Ilse Crawford som inrett, som ni säkerligen har koll på. Sakta dukas det upp frukost till hotellets gäster. Vi skulle äta i orangeriet. Samma goda frukost som hotellgästerna. Sen berättade en av grundarna Linn om varumärket, om hållbarhetstänket och om framtiden. Visste ni att ett par strumpbyxor kräver nästan lite mycket vatten som ett par jeans vid tillverkningen, men används bara ett fåtal gånger? Tänk vad mycket ett par hållbara strumpbyxor, av återvunnet nylon från fisknät och petflaskor, kan göra skillnad när de är av god kvalitet och håller länge. Andrea visade pedagogiskt och visuellt hur miljöpåverkan ser ut. När vi var nätta och klokare gick vi därifrån. Ser så himla höstigt och härligt ut här genom fönstren. Luggas pyntades med diadem idag. Drömträdgård. Ju mer tegel desto vackrare. Efter frukosten fällde jag upp mitt paraply och promenerade ner Danderydsgatan, genom Humlegården och till ELLE på Humlegårdsgatan för att podda med Sofia än en gång. Enda skorna jag bär just nu, mina fodrade stövlar från Tretorn. Efter poddandet, ett ämne som jag vet många gillar, gick jag till Odenplan och Old touch. Där skulle jag nämligen ha mitt tredje möte med kulturminister Amanda Lind som jag hjälper med styling och kläder. Hon vill bära hållbart och svenskt mode, så jag visar henne allt från vintagebalklänningar, klassiska smycken, svenska designplagg att matcha med och annat både praktiskt och snyggt som jag tycker passar en politiker och statsråd. Så ärofyllt att få detta uppdrag! Vi tittade på en del festkläder till galorna som närmar sig. Och vintageaccessoarer. Gamla pärlor och pärlbroderade clutchväskor är klassiska accessoarer som passar de flesta personer och tillfällen. Sen gick vi till Rodebjer och där kikade vi på en kostymbyxa som är hög i midjan men kort som passar på tex Almedalsveckan och på jobbet generellt och går att matcha med antingen en fin vit bomullsblus instoppad som här. Eller en höghalsad blå blus utanpå som här. Amanda var så fin i allt! Vi tittade också på Filippa K's underbara initiativ med svenska ulltröjor av svensk ull, fina sneakers att ha på tex Almedalsveckan, även de från Filippa K och sen var klockan långt över vår tid så vi sa hej då. och jag gick till Konstakademin. Där jag slängde i mig en ultrasen lunch själv. Fick en liten Madeleine av de som jobbade i fiket, så gulligt. Och sen gick jag ner till Part Projects som också sitter här i Konstakademin. Jag missade ju deras lunch med Näfveqvarn senast när jag var i Köpenhamn och blev nerbjuden när jag hade tid att klämma på de fantastiska gjutjärnskonstverken. Den här lyktan, som heter Dianalyktan, formgavs i mitten på 1920-talet av Carl Elmberg tillsammans med arkitekten Marin Westerberg. Efter att ha pratat alldeles för länge med tjejerna där nere och haft det alldeles för trevligt gick jag upp i min ateljé för första gången på dagen och hängde upp en klänning som jag köpt på Old touch när jag var där. Helt otrolig 1950-talare i tyll, vadlång med underbar omlott i livet. Att den sticker upp så där över bysten är så fint! Strl 34-36 ungefär. Jag satte mig och jobbade vid datorn och vips var det dags att hämta på förskolan. Mamma och jag gick tillsammans. Sen promenerade vi genom kyrkogården, passade på att gå in och dra in doften av stearinljus. Det var verkligen en mysig stund. Försöker säga det högt ibland. En promenad med min mamma och mitt barn genom en novemberblöt park. Ingen ledsen, alla tillfreds. Och snart är det jul hörrni. Tänk vilken himla present. <3
