God morgon! Tack snälla för era gulliga ord och tips om min migrän igår. Den ville verkligen inte ge med sig. Hur jobbigt är det inte när man somnar och vaknar med ont i huvudet?! Man kan ju bli knäckt för mindre. Nu är det iallafall borta och självklart lyssnar jag på min kropp och vad den berättar för mig. Varva ner, lugna ner tempot och andas djupt. Allt får ta sin tid, det är ju ändå andra advent idag! I onsdags var jag och ett gäng bloggare, journalister och annat uppbjudna till Sundborn och Karin och Carl Larssons hem Lilla Hyttnäs för att fira nya kokboken med Karins mat En matbok som kommer snart. Jag satt längst bak i bussen med Louise och Sofia och deras småttingar. Solen lyste på ett otroligt sätt. Som att den visste att vi skulle få se vackra saker idag. Lilla Hyttnäs är ett hopkok av torp och tillbyggnader som byggdes ut i takt med att familjen växte. Det ligger supervackert precis nere vid vattnet och här ser man björken som Carl har med i så många av hans tavlor. Jag har aldrig varit så redo för en utflyktsdag! Larssons barnbarnsbarnsbarn Lina visade oss runt och vi fick fota hur mycket vi ville samt kika in i hemliga rum, så det var verkligen en generös och spännande resa. Så vackert här ute. Alldeles gyllene av decembersolen. Dags att kliva in! Vi möttes direkt av ett dukat bord, Karins vävstol och mängder av pelargoner i lilla ateljén. Så härliga mönstermixar, färger och vackra saker att titta på. Drömmer om den här soppterrinen. I matsalen, där Karin och Carl åt middag med alla sina barn, till skillnad från många andra familjer den här tiden som åt separat. Känner ni igen den? Så mycket vackert att kika på inne i skåpen. Drömkanna och drömkopp. Så otroliga färgkombinationer och i alla hörn förberett för gemensamt umgänge och mys. Modigt men självklart. Väggmålningar överallt. Älskade den här lilla lyktan och ljusmönstret i taket. Vi gick runt i alla rum, bländades av sol och intryck. Så fin dukning, med rustikt lin och allmogekänsla i porslinet. Det här rummet kände man ju igen. Tänk att få sitta i denna soffa och känna Karins själ i hemmet. Fattar dock inte hur man kan ha åtta barn (varav en dog vid några månader och en vid 18-årsålder) och en hund och samtidigt ha det så städat och fint hemma! Har svårt med ett barn och katt! Kanske är Carls tavlor de första Instagrambilderna. Gjorda med vidvinkel, upplysta och filtrerade. Eller så speglade de bara hans syn på hemmet, hur det kändes i hans hjärta. Har enda sen jag la ögonen på den här tavlan tänkt att exakt en sån här blomstertrappa i grönt måste jag ha i ett framtida hem, och visst skulle det vara vackert i punschverandan på Gotland? Vi gick upp på övervåningen, där man kunde se Carls pampiga säng. och skynket kärlekens ros som Karin tog två år på sig att väva till honom. Kakelugnen i barnens och Karins rum. Så vackert och mjukt i varenda hörn av deras hem. Man ser verkligen kärleken till hemmet. Så oskrytigt, men detaljer överallt som berättar något om vilka de är, vad de älskar och vad som inspirerar dem. Långt bort från pampiga designerprylar och perfekt minimalism. Personlighet och värme, så förlåtande för en stökis som mig! Lik vy? Jag blev verkligen chockad över hur stilla tiden stått här, fastän senare generationer av släkten fortfarande bor här då och då. De firar tex jul här, och på nyår gör de om den här stora ateljén till rymdskepp för barnen! Bästa jag hört! Vi fick klämma på Karins kläder. Och sen var det trerätterslunch som avslutades med kaka och körsbär. Mmm. Så gulliga Sofia och Siri är på vår skolutflykt, haha! Vi avslutade vår utflykt med en titt inne i shopen. Jag hittade den exakta gröna färgen som jag köpte med mig så det kanske blir en blomstertrappa i sommar ändå. Något konkret måste jag ju göra av alla dessa underbara intryck jag fick med mig från lilla Hyttnäs och framför allt Karin och hennes familj! <3
