1 februari fyllde jag år och vi skulle fira på Ett Hem, bara Pontus och jag. Jag minns dagarna när målet med födelsedagen var att umgås med så många som möjligt, ha stora fester och middagar. Trängas vid ett bord. Kanske är det pandemin, kanske är det åldern, men så ville jag inte ha det alls i år. Jag ville bara vara med Pontus. Jag checkade in själv tidigt för att passa på att jobba i den här miljön. Det är som att det vackra runtomkring ger mig extra självförtroende att skriva mindre ursäktande, våga känna och tänka fritt. Det är svårt att förklara men det är väl som nya härliga träningskläder och illusionen de ger en. Det var så fint, hotellet hade ställt en liten födelsedagspresent i form av en ekollonvas inslagen på sideboardet. Jag tog upp en kanna grönt te och satt i sängen och jobbade. I en blå klänning. Jag var gladare än jag ser ut här såklart, men så avslappnad. Vyn från min arbetsplats för dagen, sängen. Så fin tevelösning tänkte jag på medan jag svarade på mail. Vid fyra kom Pontus efter att ha hämtat Lynn och lämnat honom hos mamma som bor några gator bort. Vi badade och tog vår tid på oss. Lyssnade på musik. Gjorde oss i ordning. och gick sen ner för en fördrink i vardagsrummet. Saltade oliver som är de godaste och varsitt glas champagne till ett parti poker och ett parti 500. Såna där små snapsglas med hjärtan på drack jag färskpressad apelsinjuice och morotsjuice varje middag hela min uppväxt. Bli gammal med-material. Sen åt vi middag. Hummer, pasta och massa citrus. Dagen efter smet jag ner till gymmet tidigt och sen möttes vi i spat. Ner mot frukost. 36 år gammal nu. Både knopp och vissen ros. En stor kopp havrecappuchino och den perfekta grönsakstallriken till mackorna. Mandolinad rädisa och krasse, noterat till sommaren. Snön singlade ner i stora långsamma flingor. Vi hämtade Lynn hos mamma och sen bestämde vi oss för att gå till Skansen, en helt vanlig onsdag. För ibland måste man bara vara med varandra om man kan. Vi gick till Skeppsholmen för att äta lunch, ringde pappa som har ateljé där nu och han hängde på. Sen visade jag Lynn pappas mosaiklager, som är en så stor del av min barndom, och sen gick vi hem.Är så glad för min dag, det bästa av alla världar. <3
