Jag vaknar mitt i en dröm. En liten bebis i min mage, kanske vecka 20, så där hård och knölig där inne bland allt det mjuka. Kanske är det gaser, kanske är det att jag umgicks med två småbarn igår, kanske är det orosläget? Oavsett lägger det sig som en tung filt över hela min kropp när jag vaknar. Jag blir avundsjuk på hela världen. Går upp, går och kissar, ser en fiskmås som flyger förbi vårt fönster och jag blickar ut över Stockholm. Här är man fast. Tur att vi har mammas bil så vi kan göra pannkakor och åka till skogen till helgen och andas frisk luft. Jag känner mig melankolisk. Men det blir bättre. Det är bara drömmen som hänger kvar en liten stund. Min hjärna försöker alltid lösa logiken till varför jag kan ha en bebis i magen i drömmen. Kommer på olika scenarion där det går. Men aldrig det uppenbara. Att den inte finns där. Drömmen och längtan håller hoppet vid liv. Lite som våren och sommaren nu. Det finns en sån himla stark längtan efter att få ha det härligt och njuta efter den här långa tradiga och mörka vintern. Svältfödd på umgänge utomhus, på frihetskänslor och ljus. Jag blickar ut över Stockholm igen. En dimma ligger över båtarna vid Strandvägen. Inte en kotte på Mosebacke torg. Den lilla kiosken är stängd, öppnar kanske i april. Eller inte. Hela staden sover. Tar sovmorgon. Kommer knappt ut. Och jag sitter här nyvaken med en klump i magen. Frihetslängtan som vill ut. I onsdags var det första dagen för Lynn på förskolan på kanske tolv dagar. En stor och viktig dag! Det firades med en liten grimas. Hur stor är min 3-åring? Förstår ibland inte vem jag tittar på när han ligger i soffan som en 15-åring och spelar Nintendo. Varpar sig runt i nya Zelda som att han fattar vad han håller på med. Att tiden går är det största luret. Jag hänger knappt med. När killarna gått städade jag upp hemma inför veckans tredje plåtning. Jag stylade lite köksrelaterat i 1700-talsskåpet som är så fint. och sen var det fotat och klart. Efter plåtningen tog jag fram alla pelargoner och gav dem lite kärlek. Jag har fått lära mig att pelargoner mår bäst i terracottakrukor som man en gång i veckan sänker ner i en vattenfylld bunke och låter stå i 30 minuter. Så det gjorde jag. Vi har så mycket grönt hemma, älskar det. Jag tog fram buketten vi haft till plåtningen som jag tycker är så vacker. En favoritkombination av blommor. Morotsblomma, havre och kungsängslilja. Älskar de mjuka färgerna och pudrigheten. Att de svävar. Här är jag i mina onsdagskläder. En fem plus-blomma. Till eftermiddagskaffet tog jag fram några havrekakor från frysen och åt direkt när de var kalla. Då är de som godast. Mira åmade sig på mattan. Sen tog jag årets första riktiga springtur utomhus och lyssnade ikapp på Hanna & Amandas Hur mår du. Kanske bästa podden just nu? Så trygg och ren från filter. På eftermiddagen när killarna var hemma igen kom Anna och Sigge förbi och lämnade tillbaka barnstolen från bilen och stannade en stund. När de gått började jag med middagen. Jag var sugen på paj och ville göra en variant på det här receptet. Men det innehåller ingen fyllning så jag adderade det. 3 ägg och ca 2 dl parmesanost. Det räcker gott så, rena smaker i paj är ju godast. Jag fyllde ett förgräddat pajskal med ägg och ostblandningen och skivade sen en zucchini och en aubergine tunt och delade rundlarna i halvor. Sen varvade jag dem längs med kanterna i ring så här. Hela vägen runt. Sen toppade jag med hackad dill och persilja och gräddade i ugnen på 175°C i ca 30 minuter, tills det börjar dofta. Mina godaste tillbehör till all kolhydratrik och fet god mat - grönsallad med örter, skivad god tomat med finhackad gul lök, massa citron, olivolja, flingsalt och svartpeppar samt gröna oliver. Sen var pajen klar. Testa gärna denna, den var så god, och vacker! Nu är klockan över 06 och jag börjar känna mig som människa igen. Jag har gömt mig inne på toaletten för att höra vad jag tänker när Pontus läser Nalle Phu högt för en nyvaken Lynn. Nu ska jag krypa ner där mellan dom. Idag är det fredag, jag ska jobba hemma med bloggen på förmiddagen, sen äta lunch med kompisar och ikväll ska vi fira Annaklara som fyllt år. Det blir en fin dag. Tack för att ni finns på den här platsen och att jag alltid blir glad när jag varit här. Hoppas ni känner samma sak. Nu ska jag sätta på kaffe och dricka den ur favoritkoppen och hoppas vi alla får känna lite vår och frihet snart! 🌱
