I tisdags blev jag bjuden på spännande utflykt till Millesgården på Lidingö. Det är en underbar skulpturpark och konsthall, där jag i maj när det grönskar ska göra mitt allra sista jobb innan föräldraledigheten och semestern. Jag fick frågan från Randy, som är merknadsföringsansvarig och en ny favoritperson. Kolla rolig/gullig ↑. Hon ville bjuda mig på lunch och prata om projektet. så vi åt torsk med äggsås och stoppad potatis. Mmmm, barndomsminnen från Göteborg. Efter mötet visade hon och utställningschefen mig runt i alla fina hus. Här i Annes hus har Estrid Ericson inrett med Josef Franks möbler. Så fint allting. Jag fick se stora ateljén och ljuset bara vällde in över Milles statyer. Vi gick i gångar som fick en att tro man var i Italien för en stund. På eftermiddagen tog jag bussen till Barnängsgatan där vårt mcv ligger för att möta Pontus och träffa barnmorskan. Han hade köpt en mjuk tröja man kan kräkas och dregla på. Inte Pontus alltså, utan bebisen sen. Och framkallat fina kärleksbilder på oss som vi lite ego skulle ge till Pontus mamma Helena i födelsedagspresent med lite annat dagen efter. Hon hade önskat sig det, så vi tog fram de allra kärlekskrankaste. Efter barnmorskemötet var jag helt uttömd. Allt hade gått bra, med blodtryck och mage på (övre) kurvan. Men jag tog upp ett av mina orosmoment jag har i livet som jag inte tror kommer bli bättre av att det kommer en bebis till familjen och sen pratade vi lite allvar om det. Min barnmorska sa att det var bra att jag tagit upp mina tankar med henne, så hon kunde få hjälpa, och sånt känns ju tryggt när det är saker som så få vet. Helst vill jag ju att barnmoskebesöken bara ska vara skimrande små fluffmoln, men det är nog bra att passa på att ta emot vård när man ändå är i systemet. Öva på att be om hjälp behöver jag ju också göra inför förlossningen, och inte bara knipa ihop och tacka. Så nu kanske jag ska få prata med ett proffs om det, i ny familjebildande vinkel. Som tur var träffades jag Daria direkt efter på en snabb fika på Taverna brillo innan vår gravidyoga så vi kunde prata och precis som jag var hon också känslosam. Man är ju det nu när det närmar sig. Att bli mamma. Vilken sjuk grej egentligen. Inte bara det heller, utan även allt det för med sig som legat där innan och grott. Translation: A day with meetings at Millesgården and with our midwife.
