I lördags jobbade jag i ateljén med provningar fram till kl 12. Sen började helgen på riktigt för mig. Jag träffade Pontus och en uppspelt Lynn på centralen och så satte vi oss på ett tåg inåt landet. Till Helena, alltså Pontus mammas hus, i Strängnäs. Hit har vi kommit på helger och födelsedagar, jul och somrar, sen vi blev tillsammans för snart 11 år sedan. Det har varit sig likt sen dess. En riktig tillflyktsort där man inte behöver vara fixad, ens pratglad, utan bara får vila och komma ikapp. Helena är nog världens bästa farmor. Hon är anledningen till att Pontus är så varm, och rolig. Så fort man sätter foten i hennes hem inser man att hon är en omhändetagande person, och att det gjort Pontus och hans syskon så himla grundtrygga. Jag tänker ofta på det där med föräldraskap. Jag är ju så lycklig att jag fick bli förälder eftersom det är något jag alltid velat, men i mitt huvud skulle det ju bli fler barn. Kanske tre, så som jag själv är uppvuxen. Men nu är Lynn själv och jag tänker en del på hur det kommer forma honom. Hur det är upp till mig (och Pontus såklart, och alla andra ankrytningspersoner) att ge honom en grogrund där han kan känna sig självsäker och bli en varm människa. Vi möttes av de två sexveckorstaxvalparna som såklart åkte direkt upp i famnen. När öronen vilar på armen så här, orkar inte så gulligt! Vi myser. <3 Vi satt i köket och pratade om allt som hänt sen sist, Helena kokade kaffe och vi babblade i ett. Vi lämnade våra saker i den lilla gäststugan, som var varm och mysig tack vare brasan som var igång där inne. Men de få soltimmar vi har bör tillbringas utomhus tycker jag! Speciellt på landet. Så vi sprang ner för ängen. Inte en kotte så långt ögat kan se nere vid bryggan. Lynn metade med en pinne i vattnet, jag drog djupa andetag. Yoshi tog bra hand om oss. Tänk att han var en liten valp när jag blev en del av den här familjen, nu är han veteran och vackraste taxen i världen-korad många gånger. Man ser det på nosen. <3 På eftermiddagen bakade vi en mjuk pepparkaka som enligt kokboken var prisvinnare 1945. Kändes tryggt. Sen tittade vi igenom Pontus gamla skrivböcker från sjuan och hittade vad han hade haft för sig under fysiklektionerna. Små serier, som denna. Cy-Borg, Björn Borg som får en boll i huvudet och blir cyborg. Lite senare visade vi The Crown för Helena, kan inte förstå att hon missat den serien, som handen i handsken för henne. Det var en underbart skön lördag som bara lördagar på landet kan vara. Där vi får vara barnen fastän vi har barn. Och där man möts i naturen och inte känner krav. Bara får vara, och tänka, och känna. Men också läsa serier, dricka rödvin i soffan och somna med en valp i knät. 🐶
