I tisdags var det äntligen dags att bli av med burret! Alltså de ledsna blekta testarna även kallat mitt hår. Jag blonderade mig ju två gånger i augusti för att få bort de sista röda tonerna och påbörjade resan mot 100% min egen hårfärg. Nu är min utväxt cirkus femton centimeter lång och de sönderblekta topparna som ju också varit röda innan i herrans massa år har liksom gått av i olika längder. They had to go. Jag går till Emir, och vill man klippa sig hos honom på vinterhalvåret får man snällt vänta till slutet av mars för innan dess är han chefsfrisör på Melodifestivalen. Jag bokade första tiden han var tillbaka på Corinne & friends. och så här blev det! Inte fullt så kort som jag tänkte från början, men det behövdes inte. För det blev fint såhär. Plus att jag kan locka upp det a la Marilyn, fortfarande ha två tofsar som jag ju älskar och så känns det ändå fräschare än innan. Gillar ni? Jag har aldrig varit så kort hos frisören innan, tog bara en timme typ. Annars sitter man ju här hela dagen och färgar och inpackar och håller på. Det ska bli så skönt med min egen färg och bara behöva toppa ibland! Efter klippningen gick jag till Mood. Jag tycker verkligen om den gallerian, vilket ju låter sjukt, men de har så mycket knäppa affärer och det känns inte som en galleria alls med sin inredning. Färre stora ledsna galleriakomplex med bara massa telefonaffärer tack och mer sånt här, om det nu ska finnas gallerior. Helst vill man ju leva i en fransk stad på 20-talet och bara ha en ostaffär, en vinaffär och en chark typ. Och en skomakare. Fast där är ju jag lite knäpp. Iallafall! Jag träffade min nya favoritperson och guru Daria! Älskar henne. Vi köpte kaffe. och gick loss på pedikyr-unn! Bra när man inte når. Sen stannade vi till på Riche och kollade om de hade ett bord för middag, och de hade de. Så vi åt. Jag tog dagens fisk som var lax med champinjoner, spenat och beurre blanc. Enkelt och världsgott. Vips var klockan halv sju och hela dagen hade sprungit iväg. Jag fick skjuts av Darias snälla man Charlie till Cirkus där jag skulle gå på ensamkonsert om ni minns! Jag bokade ju den sista ensamma lilla biljetten på bra sittplats till Susanne Sundfør som jag ju tycker är grym. och det var verkligen bra. Men. Jag var helt oförberedd på det. Jag gick innan sista låten. För det var så himla högt och det kändes inte bra för bebisen i magen. Typ att den skulle bli hörselskadad av volymen eller något liknande? Jag vet ju rent intellektuellt att det inte är farligt, med allt fostervatten och så, men som Pontus sa, bra att gå om man ändå inte kan njuta. Det var min första riktiga beskyddarinstink tror jag. Fint på något sätt i allt det trista med att missa sista låten. Puss förresten du bloggläsaren som kom fram och sa hej och pratade, det var gulligt av dig och <3 till dig! Translation: A tuesday with Daria getting our nails done, cutting my hair and going to a concert by myself.
