En grej jag funderar på när jag blir väckt i sängen halv sex på morgonen av att Lynn puttar ut mig samtidigt som han håller ett fast grepp om min ena bröstvårta är det där med tacksamhet. Jag är uppvuxen i en familj där man liksom kanske inte är glad och sprittig i utgångsläge, hee. Utan lite mer muttrig? Pratar gärna om det man stör sig på, inte är nöjd med etc. Vi har haft det himla bra ändå, faktiskt skrattat rätt mycket åt vår negativitet och är såklart mestadels glada snälla personer. Men när jag gifte mig med Pontus fick jag en chock över hur himla tacksamma och goda alla i hans familj är. Som att de kommer från en annan planet. En planet där man tittar ner i matkassen efter att ha handlat på Ica och säger åh vilka goda grejer. Det finns alltid en kram över och negativitet är en sällan förekommande känsla i den familjen. Jag är dock lite kluven. Jag undrar, finns det någon räddning för mig? Kommer jag någonsin bli så där genomtacksam och nöjd? Borde jag yoga mer? Eller är jag som de härliga birollsgubbarna i barnfilmer som surar och muttrar och gör det livet ut. Lite härliga ändå? Som karaktärer. Jag funderar på hur det kommer bli när jag blir gammal. Kommer min surpuppeådra åldras med ovärdighet, för inte blir man en åh vilka goda grejer-person bara av åldern väl? Igår läste jag Krickelins blogg och hon skrev en grej Kristian Gidlund sa innan han dog: “Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden.” Varje gång jag läser de orden blir jag matt. För de är så sanna. Och den som dör för tidigt har såklart fler svar än surpuppejag om hur man bör leva. Jag tänker att det inte finns plats för att vara neggig, men å andra sidan, vem är jag ens om jag inte är det som jag är uppväxt i? Det som jag och min familj skrattar åt och samsas med i soffan? I morse vaknade jag med en assnorig täppt näsa, Lynn puttade ut mig ur sängen. Alltid bara mig, det är liksom aldrig Pontus, nej Pontus får alltid sova som en stock. Jag lägger mig i fotändan av sängen och småsurt scrollar mobilen som har ca tre olästa Instagrambilder sen igår innan strecket kommer. Jag tänker att jag borde vara mindre i telefonen när vi är på landet. Att jag hatar att vakna sur. Men sen tänker jag på Kristian Gidlunds ord igen. Att känslorna inte ska stanna i bröstet. Så då sätter jag mig här vid datorn och skriver av mig. Känner hur surpuppekänslorna sipprar iväg. Tar lite nässpray och kan andas bra igen. Lägger en kudde på golvet så Lynn inte ramlar ner fastän jag gått till soffan. Ser solen sakta stiga bakom höstträden. Släpper in Mira efter nattens eskapader. Kanske är inte hon heller naturligt tacksam, glad och kvittrig. Kanske behöver också hon ett mantra för att leva lite snällare. För att scrolla mindre i mobilen, jobba mindre, inte låta känslorna stanna i bröstet. Jag älskar ju min familj. Både den som pekar på en affär när vi går på stan och säger jag hatar den där affären, och den som alltid är glad, snäll och tacksam och nu sover i min säng. Fast, Lynn vet jag ju inte än. Han kanske är den gyllene mellanvägen? Idag åker vi hem. Om några dagar kommer en familj och hyr vårt hus i en vecka. Sen kommer vi tillbaka i mitten på november och stänger för vintern. Jag tittade på julbilder på Pinterest igår och förstår för allt i världen inte varför vi inte firar jul här? Skulle vara så fint med en krans på kakelugnen, snöbollskrig i trädgården och en eld på kvällen. Får bli nästa år. Förlåt för morgonsvammel. Förlåt att jag inte har så mycket vettigt att säga när jag inte är sprittig, pepp och glad. Förlåt att jag blir så dramatisk av en himla väckning halv sex och en förkylning. Borde bara göra en härlig kopp te och sluta tänka. Men skriva av mig är också bra, tack för att jag får det även när det inte är nåt viktigt. Lovar att skriva om viktigheter snart. Nu tar vi bilderna från i lördags, här kommer de: Vaknade, hade fett hår, satte det i tofs. Min favoritoutfit för tillfället, vintagekjol och vintagetopp. Så enkelt och fint tycker jag, och bekvämt. Efter frukost sa vi hej då till Mira på trappan. och åkte på storloppis i Hemse! Redan här kände jag mig förkyld, men ingen täppt näsa i världshistorien kan hindra mig från att åka på storloppis med gulliga hundar och snälla tanter man kan snacka med i kön utanför. Jag köpte flera saker, visar i eget inlägg som vanligt. Sen åkte vi förbi Klintehamn som är en urgullig liten tätort ni borde besöka om ni är på Gotland. Här i det gula huset ligger butiken Landa som många tipsat mig om som jag ville kika in i. Gammalt och nytt i en brokig skara. Nästa stopp var Hotell Stelor! Sä många gånger vi varit här nu. Känner både förra ägarna och de nya. Denna lördag var det höstmarknad! Hela ladan var full av gulliga små försäljare och på övervåningen var det loppis. Man kunde köpa ekobuketter. Massa goda grönsaker och dekorationspumpor. Pumpa är för övrigt Lynns senaste ord, men jag tror han försöker säga Bolibompa? Även lax är ett urgulligt ord, egftersom hans x är lite mer som ett lsch-ljud. Här fanns grillkorv. och vi vuxna åt kryddiga och värmande soppor med nybakt bröd. Jag tog tomatsoppa. och Pontus "ramen" på strimlade rotfrukter. Sen utforskade vi hotellägorna. Tittade på marknaden på håll. Lyssnade på lite live-western. och gick till Karins och Anders hästar och klappade. Karin och Anders är de förra ägarna och de bor granne med Stelor nu. Vi gick hem till dem för att hämta vår extranyckel och passade på att hänga lite med kaninerna i stallet. Mycket flyttfåglar nu. Tillbaka till Stelor. och sen hem med loppiskassarna och hembakta vaniljbullar vi köpte i Hemse. Mira hade rört sig noll millimeter. Och när klockan slog tre bestämde jag att nu ger jag den här förkylningen ett och ett halvt dygn att försvinna så jag bäddade ner mig här i min trasiga kattpyjamas, började kolla på andra säsongen av Making a murderer och eftersom det inte fanns någon mer loppis att gå på kapitulerade jag till förkylningen och mycket mer än så hände inte denna Gotlandstripp. Puss och tack för att ni läser förresten, ville bara säga det! ✨
