God morgon! Tack för alla fina kommentarer om tankar kring flerbarnsnormen och framför allt era egna upplevelser igår. Det blir ju lätt på det viset så fort vi pratar om familj att vi ser till vår egen situation och kanske behövs det då och då? För mycket lärde jag mig av era ord, bland annat att det är ju så mycket saker i familjen som påverkar ens liv. Inte bara eventuella syskonrelationer. Det tänker jag på själv en del, att jag har en fin relation till mina syskon som känns trygg och för livet men den där grundtryggheten, självkärleken och känslan av att duga oavsett, den bygger på något annat som jag gärna hade sett mer av under min uppväxt. Det vill jag ge Lynn överflöd av. Och att ha roligt tillsammans, inte bara hänga i sitt rum med en jämnårig, även om man såklart gör det hela dagarna på förskolan och på helgerna med vänner, att känna att vuxna är på ens sida. Att inte fundera på såna här saker för att ödet ändå bestämmer hur livet blir tycker jag däremot är dumt. Hur ska man någonsin förlika sig med sina inre känslor om man bara trycker undan dom? Hur ska normer skjutas på om man aldrig lyfter dom, för man inte gillar dom? Nä. Flerbarnsnormen bygger på det ni sa tror jag. Längtan efter fler bebisar leder till att vi skaffar fler vilket leder till att vi måste tro att det är det rätta även för andra, för vad skulle det annars betyda eftersom vi ju älskar alla våra barn, och där skapas normen. Grundproblemet ligger i att vi antar att människors liv är skapta efter önskan och plan. Så är det ju inte. Vissa grejer sker trots att vi trodde livet skulle bli annorlunda. Det bästa vi kan göra är att se det fina i det och skapa något otroligt med de byggstenarna. Och kommentarer kring adoption och surrogat är av välvilja, det förstår jag, men lika lätt som det är att slänga ur sig lika svårt är det att ta emot. För även om vi alla kanske egentligen unnar vår nästa lycka så gör vi inte det om det är på bekostnad av någon annans. Därför är det finaste vi kan ge varandra känslan av att vi är samma ändå, trots olika öden. I grund och botten är vi ju det, med samma önskan om kärlek och gemenskap. Nog babblat! Nu till bilder från tisdag förra veckan som verkligen var peak septembermys. Luta er tillbaka och häng med: Tisdag morgon och vi är på väg till förskolan. Runt hörnet från vårt hus ligger en set designstudio, tror jag att det är, som alltid har roliga saker i skyltfönstret. Här ett gäng ägg. Hålla hand. <3 Jag gick hemåt igen och gjorde mig lite extra fin med nagellack. Älskar detta från Dior som heter Base coat Apricot. En av mina trygga septemberoutfits. En promenad jag känner till väl, Skeppsbron. Vissa stråk tröttnar man aldrig på. Halloj här är jag. och här är Marie-Louise! Vi skulle nämligen ses på lunch i hennes nya galleri! Tänk vilken dröm, att ha ett eget galleri, antikaffär och inredningsstudio. Nu är hennes dröm verklighet och öppnar på Skeppargatan i oktober. När jag var på besök var det ett projekt in the making. Älskar att få kika in under processen. Få en smygglimt. I det syns ofta kreativiteten som mest tycker jag. Här kommer Marie-Louise sälja antika utvalda objekt, konst, konsultera inredningar, sälja egendesignade möbler och massa annat kreativt sen när det är klart. Marie-Louise är verkligen en inredare med eget driv och planer för sig själv. Drömmar blir till verklighet här och jag älskar att få följa med. Ett barskåp som hon designat själv. Visst syns det eleganta 1920-talet här? En rottingfåtölj och en antik lampa, plus en helt perfekt matta Marie-Louise formgivit. Efter maten drack vi kaffe och jag ställde tusen frågor. Jag hjälpte till att ta några foton. Här ser ni något som skymtar som är på väg hem till mig. Så mycket fint! Marie-Louise vet verkligen hur man ger möbler med potential kärlek och förädlar dom. Älskar tyget Honeysuckle som hon ofta använder. Det ska bli så spännande att se när allt är i ordning och det öppnar sen! Efterråt blev jag så inspirerad av doften i galleriet så jag gick direkt till NK och slog till på höstens doftljus. Det blev två ganska olika som kompletterar varandra. Verveine 32 som doftar verbena, eucalyptus och trä så det passar perfekt i badrummet där jag vill ha det jordigt men samtidigt krispigt och grönt. Encens 9 doftar tungt av nejlika och är väldigt bärnstensvarm i tonerna. Perfekt för vardagsrummet där jag vill att man ska känna sig inbäddad i mys när man kliver in. Jag gick vidare hemåt genom ett Stockholm som fortfarande är väldigt grönt. Genom Gamla stan. Väl hemma jobbade jag och sen var det dags att hämta på förskolan. Visst matchar Lynns Transformers min bukett? :) Förutom doftljusen kom jag även hem med blockljus med tre vekar i den perfekta krämiga tonen, både till Mosebacke och till Gotlandshuset. Så himla mysigt med rejäla blockljus nu när höstrugget närmar sig. Som en liten brasa på bordet eller kakelugnen. Jag köpte mina på Zara Home. En "färg"-palett jag tycker om. En buskig bukett-stil jag gillar. Sen hände det. Vi tog ner stora tunga kristallkronan i sovrummet. och fixade till den antika alabaseterlampan jag köpte på Ala gård i somras, så den blev rätt längd. När vi precis hunnit få upp lampan knackade det på dörren. Det var Sigge och Anna som bor 7 minuter bort som hade Lynn-abstinens och ville hänga. Att de bara kommer förbi och att vi umgås så enkelt är det mysigaste jag vet. Där slutade den september-tisdagen, med livemusik från Mosebacketerassen och eld i brasan plus alla ljus tända såklart. Glad höst! 🕯️
