God morgon! Klockan är halv åtta och det är så skönt att få ta sovmorgon. Pontus och Lynn sover än, och dimman ligger tät där ute över trädgården och kohagen så det är svårt att veta att det faktiskt är morgon. Höst på Gotland har något riktigt speciellt över sig. Det är som är träden är mer färgsprakande här. Det bubblar och lever och håller sig kvar, som att vintern inte får bita sig fast riktigt än. Vattentunnorna är överfulla, vi hittade några sjuka larver där i igår som jag fortfarande får rysningar av när jag tänker på. Lynn fick se storbonden komma åkandes med traktor med två släp och nu är han nöjd för resten av resan. Hyresgästerna hade lämnat det så himla fint här. Med nytvättade sängkläder, ombäddat och blommor i ett litet glas. Jäst kvar i kylskåpet som skvallrar om att de bakat bröd och det verkar som att de trivts. Min dröm är att hitta några som vill hyra huset kontinuerligt. Som ser det som sitt lika mycket som vi. Nu är jag inne i badrummet och tittar ut över trädgården. Det döda trädet bredvid ladan, den stora enorma gula eken, grannens hus som snart ska lyftas med lyftkran och flyttas. Ja, det är verkligen oktober. Snart alla helgona och riktig rugghöst. Regnjackor och stövlar, raggsockor i sängarna. Sjukt att det är samma ställe som jag satt i bara sommarklänning nyss i järnsängen och drack bubbel med kompisar i stekande kvällssol. Snart ska vi gå upp och fylla frukostbordet, jag kanske hinner springa lite först? Det är så underbart att vara här. Inte bara i huset, men i höstluften. Imorgon kommer mamma och Andrea och stannar hela veckan tills vi åker hem igen. Tillsammans. Här kommer lite bilder först från i onsdags som var sista riktiga inspelningsdagen med Äkta Billgrens, en firardag och dagen innan vi åkte till landet. Sista dagen i stan innan höstlovet. Jag hamnade i osynk redan från start. Var det fullmåne eller något? För jag vaknade av mig själv klockan kvart över sju, en tid som är supersen för att vara jag. Sen jag fick barn har jag inte ställt klockan en enda gång. Kanske är det dags att börja med det nu igen? Klockan åtta redan var jag iallafall här. Jag småsprang genom ett duggigt Södermalm till Pom & Flora. Det är så annorlunda på gatorna så här dags, speciellt när det regnar. Tre sopbilar på rad, det dånar av hjulen när de viner förbi och allting låter men ingen pratar. Jag hade iallafall inte med mig mina hemnycklar, men det visste jag inte än. Min frukostdejt var Frida! hon har börjat blogga på Baam (läs hennes blogg här!) och ingår i min lilla vinlunchklubb som ses en gång i månaden, dricker vin och äter god mat mitt på dagen. Snart ska vi ses igen, hemma hos mig blir det då. Frida skrev på Instagram för ett tag sedan att hon var så otroligt sugen på att åka till Köpenhamn, och undrade om någon ville hänga på. Jag skrev att jag ville, fastän vi knappt känner varandra för sånt är kanske det mysigaste jag vet när andra gör mot mig och nu var det bestämt. En natt ska vi vara borta. När jag kommer hem på kvällen från Gotland med färjan har jag en kort natt att packa för sen tar vi kl 6-tåget till Köpenhamn dagen efter! Så pepp på detta! Vi planerade vår resa, bokade restauranger att äta lunch och middag på, gjorde en rutt, kollade ut vårt hotell som är helt otroligt magiskt och Frida som älskar och är väldigt vinkunnig började spåna ställen där vi ska bli dagspickalurviga på. Så åt vi frukost också, och jag glömde hela min tygpåse med två kalendrar som är hela mitt liv (eller iallafall allt jobb två år framåt) och min dator på caféet, men det visste jag inte än. Utan jag gick med stora kliv ner på stan med Frida vid min sida. Vi gick fort fort genom gamla stan och till Östermalm där hon poddar och där jag skulle ha möte på Aller om ett underbart samarbete som Sofia och jag ska göra nästa år som jag är så himla glad över. Där fick jag en tygpåse av de jag hade mötet med och insåg att jag hade glömt min egen. Men det fanns ingen tid att fixa. Jag ringde caféet och sprang vidare till nästa möte. Med kulturminister Amanda Lind och hennes pressekreterare Josefin Sasse! Man ser ju vilka underbara människor det här är. Jag är så himla glad att jag fått uppdraget att hjälpa Amanda hitta hållbara och återbrukade kläder som hon kan ha på vinterns alla galor (det är riktigt många när man är kulturminister) och andra viktiga uppdrag där man behöver vara tjusig. Idag skulle vi prova klänningar på Epok, en vintageaffär på Odenplan som verkligen har kvalitetsplagg från förr. Agneta som har affären är så himla kunnig och en riktigt pärla till person. Hon är pratsam och passionerad, precis som en vintagebutiksägare ska vara tycker jag. Man hittar de där riktigt ovanliga plaggen här, som sammetsklänningar från 1930-talet i persika och sidenkreationer med krage och rosetter i syren. Dags för nästa möte! Och jag fick ett sms från Pontus att han hämtat min påse på caféet, så himla snäll, och då insåg jag att jag glömt den senaste tygpåsen i butiken. Nästa möte var iallafall här, på Gast, inte så långt från Epok. Älskar loggan, den är så gullig! Jag antar att det är ett referat till Spökparken som ligger runt hörnet. Jag åt lunch, en sallad och äppelmust med mynta i. Det här stället är så trevligt. Mötet var med Kajsa Glansén, programutvecklaren på Mastiff som är den som kommit på formatet Äkta Billgrens. Det var hon som förrförra vintern mailade mig och sa att hon sett ett familjefoto på min blogg där vi står uppradade utanför Riche efter att ha firat pappas födelsedag och sa att hon hade en idé. Jag gick på ett möte och vi pratade om programmet, att det skulle vara ett klassiskt realityformat, så som Wahlgrens och Kardashians, men med en familjetyp man kanske inte är så van att följa. En konstnärsfamilj som lever och verkar i rum som vanligtvis är stängda. Det skulle vara ett vackert program som utbildar och engagerar inom kultur. Ett SVT-program som är något nytt. Så hon frågade om hon trodde att mamma och pappa skulle vara på. Jag var skeptisk för det var så himla nytt att de ens umgicks så här efter den känslomässiga skilsmässan och allt som hände kring den, i offentligheten, och ibland måste man få läka klart. Men var det kanske också perfekt timeing? Med pappa som skulle ha stor utställning på vintern, och mamma som skulle få äran att ställa ut på hela Liljevalchs. Och de umgicks ju nu, hade trevligt ihop. Och vi hade alla börjat hänga, mer och på andra sätt än vad som kanske märkts i bloggen. Jag hade kommit över en viktig tröskel och det kanske var just perfekt timeing? Så vi hade ett möte med Anton Glansenius och när han började prata om att han är uppvuxen i Änggården och göteborskan kom fram och vi hittade ett form vi alla gillade så blev det ja. Och SVT sa också ja. Och nu står vi här och är klara. Och Kajsa har en ny idé till mig, så pepp på det! Hemma igen. Med nycklar, nya boots till Köpenhamn, Andrea på besök och ett golv fullt av duplo. Vår matta ska komma snart, vårt bord också och målarfärgen är hämtad. Inom kort händer det saker med vardagsrummet, hoppas jag. Vi lekte hemma. Och tog sen bussen till Prinsen. Där väntade tv-teamet. Och familjen. <3 Jag tycker så mycket om Prinsen, det är alltid samma varje gång man kommer hit. Ryktet säger väl att konstnärer betalat sin nota här med verk. Eller var det KB kanske? Vi beställde iallafall in mat, drack vin, filmade och firade mamma och hennes utställning. Men kanske mest att hon är så grym som person. Fantastisk mamma, mormor och konstnär. Vi lämnade bordet. Och åkte hem och packade till Gotland. Och nu när jag tittar ut genom badrumsfönstret är dimman ljusare och mer som skummad mjölk. Hoppas det inte kommer regna hela dagen. För jag vill göra pannkakor och gå på långpromenad. Dricka varm choklad ur termos och peta med pinnar i vattenbrynet. Hoppas ni får en urmysig dag allesammans. Förlåt att jag skriver så mycket vid varje bild, det är bara huvudet som är fullt och kanske måste bli tomt innan jag kan gå vidare in i dimman ren och redo för höstlov fullt ut. Puss och tack för att ni läser. 🍂
