Min pappa har alltid haft ett mantra så länge jag kan minnas som satt spår i mig: Det finns två sorters människor - de som gör saker och de som har åsikter om saker När jag var yngre förstod jag nog inte exakt vad han menade, men lyssnade noga och försökte trycka in informationen i huvudet. Det är bättre att göra än att tycka. Eller det var så jag tolkade det, även om han inte la en tydlig värdering i det då så förstod jag att det handlade om att hela tiden skapa och gå framåt. Det här tanken känns mer relevant än någonsin idag, tycker ni inte? För visst har åsikterna blivit fler och fler och starkare och starkare de senaste åren? Jag tror det var i podden Flashback forever där jag hörde uttrycket åsikter som valuta och det stämmer verkligen. För visst finns det inget mäktigare idag än åsikter? Vi sitter vid våra mobiler och datorer och tycker. Väljer och analyserar. Vi är upprörda och tar gärna parti. Åsikter är mer värt än handling, för åsikter är lättare och snabbare att visa upp. En åsikt kan ju formuleras superfort och kräver inte särskilt mycket av oss, men det ger ett mäktigt intryck. Så vi säger vad vi tycker, rangordnar och delar upp. Goda och onda människor, snygga och fula hem och kläder, bra och dåliga jobb, presidenter, mammor, miljöval, liv. Det perfekta livet med de rätta åsikterna är det enda som duger. Vad man gör är desto svårare att se. Det är vad man tycker som betyder något. Och gör någon inte det man tycker är rätt, då är det att göra något genom att dela med sig av den åsikten. Har vi blandat ihop vad tycka och göra är? Handlar det om den digitala världen där text blivit en sanning? Det som sägs är det som betyder något och vad som görs mellan raderna, utanför skärmen eller produceras på annat sätt är inte lika viktigt. Det är åsikterna vi vill åt, för det är i dom vi kan spegla oss själva. Jag har nog alltid velat vara en person som gör något. Jag har sett mamma och pappa hålla sig långt borta från åsikter och istället leka med andra känslor och impulser. Vad är det som skaver? Ska det vara blått här, varför inte? Om jag testar att göra tvärt om, vad händer då? Vad kan jag ha på mig som är riktigt fel? Hur kan jag bli en bra konstnär, jo genom att inte tycka så mycket. Genom att inte bry mig om vad andra tycker om mig. Hålla mig utanför tycker-normen och sväva i landet runt omkring. Bara göra. Det här är kanske extra intressant i kulturvärlden eftersom en sak som åsikter verkligen gör är att döda konst och hämma impulser. Impulser är det första vi fick lära oss i teatergymnasiet är det bästa vi har. Vårt guld. Det försöker jag också tänka på nu när jag skriver bok. Inte vad andra kommer tycka, utan att jag gör något. För själva handlingen att skriva är viktigare än vad som tycks kring den. Det är inte lätt, hela min person vill bli omtyckt helst hela tiden, men det kanske är nyttigt? Kliva ut ur tyckar-världen för en stund och testa andra sätt att ta in. Analys? Känsla? Impuls? Alla de är mer intressanta än en åsikt kan jag tycka. Hehe. För tio år sedan tyckte vi inte lika mycket som idag. Men skapade vi mer? Kan man både tycka och skapa? Eller är det som pappa sa, att det finns två sorters människor här? Vem är du?
