Jag efterlyste ju en jacka på bloggen i måndags, och det tog inte lång tid innan en bloggläsare hade hittat den till mig. Så coolt ju! Denna var det, en gammal & other stories och Rodarte-jacka. Perfekt kort i midjan så man kan ha den med strumpbyxor och kjol i höst, snygga vita sömmar, vitt fluff på krage och axlar. Men nu är ju kruxet att den inte finns längre. Så om någon har en i strl 40/42 som de vill sälja, hojta! Mums så fin! Billgren Wood är igång igen med en ny säsong om ni missat det. Vi har redan hunnit släppa tre avsnitt sen sommaruppehållet. Det senaste kom ut igår och är ett personligt avsnitt där vi pratar om Sofias resa till Australien, min vistelse i Paris och på Gotland. Vi pratar om det där med att flyga och inte alltid vara en förebild, om kärlek och död. Och om inredning som vanligt. Vissa avsnitt ska ju vara rent personliga denna säsongen har vi tänkt, och andra tydligt tematiska som förr. Skåpet till höger hittade jag till Sofia på Erikshjälpen för 750pix. Borde bli personal loppis shopper! HÄR kan ni lyssna om ni vill. Sen jag visade upp den här blusen i mitt inlägg om min drömaffär har jag inte kunnat släppa den. Hur fin är den inte? Skulle den inte vara helt perfekt på mig till mina kjolar? Meeen. Kommer jag kunna ha deras största storlek, en Australiensisk 12:a, dvs strl 38? Kommer det inte glipa vid tuttarna? Och är det verkligen värd 3000 pix? Åh. Kan inte sluta tänka på den. Help. Portland är ju ett ställe där det verkar bo många som delar samma smak som jag. Nyss hittade jag två Pinterestkonton därifrån som jag följde direkt. Så himla mycket fint! Cari Simon och Rue Anafel. Jag kom på vilken frisyr jag tycker är finaste i höst. Svinrygg! Så fint. Vill äta allt med svamp nu. Kanske blir det gnocchi ikväll, med salvia och parmesan? Om några veckor åker vi till Strängnäs och förhoppningsvis blir det både utdelning i svampskogen och med valpfödande! Om jag fick välja en tavla i hela världen, förutom nåt fint som mamma och pappa målat såklart, skulle det vara denna av Matisse. Stol med persikor. Känner mig besläktad med den på något vis. Nu finns en ny P3 dokumentär som handlar om prinsessan Dianas död. Jag har alltid känt mig lite för ung för att verkligen påverkas av henne, men jag vet att min mamma älskade Diana och ett av pappas namnförslag för mig var just Diana efter henne. Det känns som att hon är extra viktig just nu. Hon är en symbol för allt det där som sociala medier gör med människor idag. Sociala medier är det brittiska hovet och Diana är vi. Pressen på att vara perfekt, aldrig få göra fel, alltid känna sig sämre och bortvald. Men samtidigt alltid synas. Hon fascinerar mig, och dokumentären är väldigt gripande. En side note är ju att hennes look känns så himla rätt just nu, en stil folk skrattat åt i 20 år is back. Precis som hennes personlighet. Här kan man lyssna. Har ni någon relation till Diana? Känner ni som jag att det hugger till i magen när hon nämns? Som att man vill ta hand om henne, vara hennes vän? Att hon aldrig fick en chans? Eller är det bara jag?
