Jag är såld på en så himla förvirrande inredningsstil just nu. En blandning mellan herrgård och torp. Väldigt svenskt och väldigt sydeuropeiskt på samma gång. Är det kontrasterna? Jag pinnar bilder på pampiga träsängar med enkla vita bäddningar. Enorma pärlspontskök med små små ovala familjefotografier. Pampiga kök med klinkergolv och enorma arbetsbord, fast enkla råvaror och en trasig korg där på. Naggat porslin och kristallkronor. Som ett varsamt omhändertaget gammal vandrarhem på franska vischan som stått tomt ett par år. Känslan av något vackert men dammigt. Jag vill ha verklighet, inga överstylade miljöer, men ändå ompysslat. Så som man donar i ett eget sovrum på landstället, eller om man hyrde ut sitt extrarum till nån över natten. Omhändertagande. Jag märker att jag inte tittar så mycket åt stadsdetaljer. Inga designlampor, inga tuffa möbler, inga starka färger eller glassiga material. Är det för att min hjärna sakta men säkert vill få mig att lämna stan för Gotland, för att det är här jag mår allra bäst ändå? Eller är det helt enkelt trenden? Att vi inspireras mer av självförsörjande gårdar än tuffa takvåningar i stan just nu. Eller är det bara jag? Eller som vanligt får jag fråga mig, är det åldern? Jag hittar iallafall så himla mycket inspiration i detta just nu. Och vad tror ni, är vi på väg mot en era där vi drömmer om landet mer? Istället för en större lägenhet eller det där svindyra huset i stan slår till på ett ruckel att älska för livet? Kommer fler och fler fly storstan för det lugna livet eller är det bara min Pinterest som bytt fokus? Färre glittriga Miu Miu heels och fler bilder på en höna och mjölkkanna. Isf är det ju bara jag som blivit gammal. Eller har hela Sverige blivit det? Alla bilder finns i min Pinterestmapp places.
