Jag fick en kommentar som fick mig att reagera så jag tänker att vi kanske kan prata lite om den? För även om en kommentar bara är en kommentar så kanske den är tecken av sin tid, precis som du och jag och därför är värd en liten analys. :) "Jag vill se en Elsa som vågar lita på sin magkänsla mer. Som slutar snegla på trender och bara blommar ut fullständigt. Jag tror att världen hade varit en bättre plats om vi alla gjorde det." Jag funderar på vad det skulle vara att blomma ut fullständigt. Vad tror ni? Jag tänker att det kanske betyder att jag slutar intressera mig av trender, eller slutar dela med mig av dem. Samtidigt i samma inlägg var det ju en annan person som önskade ett trendanalysinlägg för 2020, och för att vara ärlig låter det enklare att skapa ett sånt än att blomma ut fullständigt? Eller vad tror ni? Jag är i ständig förändring och har full förståelse för att mitt liv inte är färdigt och perfekt. Att leva helt med sin egna magkänsla, hur skulle en sån blogg se ut? Jag får ärligt en väldig prestationsångest av bara tanken. Ska jag inte se bloggen som ett jobb och se skillnad på det som är vårt och privat eller vad som är värt att dela? Eller går det att lita på sin magkänsla (som jag ändå trodde att jag gjorde, men vad vet jag?) och samtidigt separera jobb och liv? Hur gör man för att blomma ut fullständigt? Och är inte det en del av den största pressen idag. Vara zen och perfekt genom att våga vara operfekt. Lagom avslappnad, lugn, ostressad med rätt prioriteringar och alla insikter. Leva ett lyckligt och insiktsfullt liv utan funderingar och oro. Jag oroar mig jämt. Över mängder med livsval. Tänk om jag valde en annorlunda bana, hur hade det sett ut då? Är jag lycklig? Det är så himla svårt att veta tycker jag, jag är en person som tänker mycket, känner mycket och lever mycket. Men blommar jag inte ut för fullt? Är det den ultimata dissen? Att inte leva fullt ut. Att trender blivit ett fult ord har vi ju pratat om mycket tidigare, men det gör det ju inte mindre intressant eller påtagligt att de finns. Trender har bara slutat vara föremål, färger och mönster och blivit livsval, insikter och stämningar. Den största trenden måste väl ändå vara att våga vara opåverkad av trender? Och blomma ut fullständigt. Framför allt. Hur ska man våga lita på sin magkänsla när man blir bombarderad av det överallt i sociala medier? Folk verkar så lyckliga, så tacksamma och #blessed. Vi gör alla rätt, fuckar aldrig ur och ingen är svartsjuk, sneglar på andra eller osäker. Tydligen. Men jag vet inte. Det kanske bara är en yta. Att vara trendig 2020 är att visa en avslappnad, genuin och lycklig yta. Men alla våra fula drag då? Var får de plats? Vi som söker, letar, trånar, funderar och har ångest ibland. När ska vi få chans att blomma ut? Eller gör vi det, bara att det inte visas upp? Jag undrar hur mycket mindre stressade vi kommer bli när den här stora trenden av self care, lycka och tacksamhet börjar ebba ur. Kanske vågar vi visa våra fula sidor då, som sorg som tar år av ens liv, och sätta de bredvid peppen över en ny loppisstil, höstkofta eller tesmak. Får båda finnas? Vad tycker ni? 💓
