Jag fick en liten insikt härom dagen, det var flera saker som gjorde det. Tanken har lagt sig som en mjuk matta i kroppen och såna känslor ska man alltid vara vaksam över och tacksam för. Det handlar om att åldras. Jag är 38 nu och mycket snart kliver jag in i en helt ny era av livet. Dagarna kommer väl se likadana ut för det mesta men jag kommer vara annorlunda. Att vara 40 är att vara vuxen. Som kvinna tänker jag mig också att mycket press och stress kommer lägga sig. Jag behöver inte längre förklara varför jag inte vill "ha ett till barn". Det har varit en av de sakerna folk intresserat sig för mest sen jag blev 30, fick mitt barn och sen blev av med min livmoder. Hur ska du göra nu med fler? Surrugat? Adoption? Nej. Vår familj är komplett och det tog mig många år att inse, kanske för att vara 30-någonting låg där och stökade. Att bli 40 tänker jag kommer innebära mer säkerhet i vad jag vill och en tydligare röst inifrån. Sen är det ju det där med utseendet. Att åldras skapar ett helt nytt utseende och jag upplever att det är nu som det förändras. Jag får mycket frågor om olika skönhetsingrepp och botox men det har jag inte gjort och det kommer jag inte göra. Folk får göra som de vill men jag tycker att det blir finare utan. Iallafall på mig. Jag vill se hela mitt ansikte, även de arga känslorna, och jag vill att de runt omkring mig också ska göra det. Men med det sagt så oj vad jag gärna smörjer in mig med olika krämer. De gör väl inget för rynkorna men för intrycket av huden eftersom de löser min yttorrhet och ger massa lyster och fukt som jag gärna vill ha. Jag såg en bild på mig själv för ett tag sedan, som inte var tagen med mobil och därför visade allt, och tänkte att jahopp, då är man den äldre versionen av sig själv. En person som levt, känt, varit med och som ändå var fin på sitt vis tittade tillbaka mot mig. Het på ett underligt sätt. Med erfarenhet i blicken som angränsar till mystik. För det är nog det enda sättet för mig att acceptera mitt åldrande med hull och hår då jag ändå skulle säga att jag är en person som bryr mig mycket om det estetiska. Det är att se det som något ännu snyggare. En ny stil. Får man introducera det vid 40? Jag har alltid klätt mig så feminint flickigt, men är det nu dags för nästa steg i stilen? Något lite mognare, hetare, kostym(!) och tuffare siluetter. Jag tittar på bilder på vackra danskor som låtit tiden gå och håret bli långt trots att det inte är av den bästa kvalitet och som osar sexualitet och livsnjut. Böcker, mat, män och skönhet. Det blir målbilden för mina 40. 30-årsåldern var tuff på många vis. Jag orkar inte analysera mina känslor eller stå upp för mina beslut hela tiden. Att vara 30 är att vara samhällets ägodel, men 40, det kanske är något annat? Den som har lyckan att få leva får se.
