God morgon och glad fredag! Jag fick de här två bilderna skickade till mig igår av min barndomskompis Sofie som troligtvis ska bli igångsatt idag med sitt första barn. Jag blev så himla glad när jag fick dom, äkta bilder på en rufsig nybliven mamma på lokal. <3 Igår var jag hemma och vabbade, exakt vad jag behövde. Det var en tuff dag, eller en tuff vecka om jag ska vara ärlig. I söndags fick jag en panikångestattack som liksom legat kvar i mig fram tills nu och gjort det svårt för mig att sova. Det är så underligt med sorg. Man arbetar och arbetar under ytan medan man själv lever livet och så kommer en pandemi och plockar bort alla de där sköldarna man har för att kunna göra dagarna härliga och så brusar sorgen upp istället när man minst behöver det. Jag är helt säker på att vi är många i den här pandemin som får stå där utan skydd med vårt mörkaste och kämpar på just nu. I vardagen med fester, socialt liv och trygghet är det ju så lätt att trycka på och leva igenom det. Jag har ju gått i terapi i många år, men sorg är en extra knepig nöt att knäcka tycker jag. Speciellt när det kom med ett trauma. För det är ju ingenting som någonsin kommer försvinna. Man lär sig bara leva med det. Det handlar också om att acceptera sitt trauma, och det är svårare än sorgen. Att acceptera att det hände och gå vidare ändå. Acceptans såg jag var en av ämnena ni önskade igår till vår torsdagsklubb! Så spännande. Många andra bra också. Jag ska bara se klart The Crown så pratar vi om den så fort som möjligt tycker jag. Jag myser med tanken på att ha en digital klubb där man kan prata och skratta tillsammans. Det var iallafall härligt att mest vara med Lynn igår. Vi mätte leksakerna mot hans dörrpost och gjorde markeringar. Ni vet att jag skäms när jag är sorgsen på bloggen? Vill bara dela med mig av glada, härliga dagar. Men det går inte. Det är inte rätt för det finns så mycket mer, speciellt nu ju. Jag trot vi alla ser det. De som kämpar lite extra. De vill man ta hand om. Vara snäll mot sig själv, inte så där hård som i vanliga fall. Så jag får väl svälja att det är pinsamt att vara skör. Sitta rakryggad med det och försöka öva bort känslan att skörheten gör att jag är ute för räkning. Att bara starka glada får vara med. Det är ju självklart ens erfarenheter som bygger en, som utmanar en. Det är också de som ger en ett sammanhang. Man kan mötas i de skakiga känslorna. För min del blir det dessutom lättare då. Jag känner mig riktigt glad idag. Det är fredag, det ska vara sol, igår kom första snön till Stockholm, vi vann den där enorma spegeln på auktion som både Pontus och jag så gärna ville ha som kommer göra lägenheten till en parisisk våning (nåja) och snart är det 5 december som kommer bli en underbar dag för oss i familjen. Jag längtar! I dagens Billgren Wood petit pratar Sofia och jag om designklassiker vi hatar, hehe, så om ni vill höra det kan ni klicka här! Nu ska jag väcka killarna, äta en stor fredagsfrukost, kolla om leksakerna växt mot dörrposten, smsa min kompis och vara snäll mot mig själv hela dagen. Bara mjuka fredagsklappar inifrån. Vi hörs snart med tv-tips! Puss. 🤍
