Hej! Jag ville bara titta in här och skriva att allt gick bra hos min läkare på Karolinska idag! Jag går ju dit en gång i halvåret numera, fyra gånger om året de första två åren, för att göra undersökning, ultraljud och se att inga nya tumörer eller annat dykt upp. Allt såg ut som det ska, jag är så glad! Lika nervös, ont i magen och orolig som jag är innan är jag lycklig, tacksam och pirrig efterråt. Ett bra besked lägger sig som en filt över en huttrande kropp och man slappnar av i alla muskler för första gången på ett par dagar. Det hjälper dessutom att min läkare Falken är den gulligaste och mysigaste av alla i världen. När jag satt i väntrummet rörde sig en äldre kvinna runt oroligt med munskydd och handskar och mumlade något om att nån där borta hostade rakt ut. Sen fick hon själv en hostattack så jag frågade om hon behövde hjälp och ville ha lite vatten? Vi började prata och hon berättade att hon hade fått tillbaka sin cancer tre gånger och nu skulle opereras igen. Att det var ensamt i hennes huvud med alla tankarna och att hon var så himla orolig för allting. Vi kvinnor måste hålla ihop sa hon sen och jag nickade. Det måste vi verkligen. Speciellt här i gyntumörväntrummet. Sen kom Falken och jag blev helt varm. Han berättade att han lyssnar på podden(!) och att han tycker om den! Jag blev nervös och tänkte vad har jag sagt nu. Sen under tiden han gjorde sitt jobb pratade vi om boken jag skriver och jag kom på igen att det nog står en del om honom där. Kan man bli närmare någon, som inte är vän eller familj, än sin gynläkare som räddat livet på en och nu får de här läskiga återbesöken att kännas varma och mysiga? Han ger mig ett så fint sammanhang där på Karolinska. När jag sen kom ut i väntrummet igen efter att allt gått bra satt inte kvinnan kvar. Hoppas det går bra för henne, och att hon inte behöver känna sig ensam med tankarna i huvudet. Nu ska Pontus, Lynn och jag fortsätta ha våra traditionsenliga lediga dagar när jag har återbesök. Eftersom det är så fint väder har jag önskat att gå ner till Shanti och äta indiskt på uteserveringen med dom. Njuta av att vara glad en stund till. Tack för alla spännande och ärliga kommentarer under inlägget om avundsjuka förresten! Det känns som att vi är många som bär på grejer vi skäms för att lufta. För mig kändes det lite bättre efterråt, hur kände ni? Inget botar avundsjuka mer än gemenskap tror jag. Och tack för feedback på senaste inlägget med bilder från min vecka! Kul att ni gillar mina innersta tankar, jag kommer skriva ofiltrerat framöver. Men det är ju en förtroendeöverenskommelse mellan oss. :) Vi låter det vara öppet, ärligt och snällt tycker jag. Det är den bästa platsen att vara på. <3 PUSS
