Hela den här veckan har jag varit hemma och vabbat Lynn som varit förkyld. Pontus och jag har delat upp det så vi fått halvdagar var, men det är något speciellt i att se samma Bamsefilm 4 ggr på en dag. Känner mig både tom i huvudet och full på närhet på något sätt. Vill inget hellre än att springa på en äng eller nåt. Men det får vänta. I februari stannar man inne. Inser att jag är helt blind när man ser hans lilla ansikte i mitt glasöga så här. -7.5 going strong. Fick ändå vårkänslor av Lynns fina vårgarderob. Jag har hittat ljusstakarna som jag vill ha resten av livet nu, på Myrorna. Resten av livet-ljusstakar ger så många vuxenpoäng. Och dessa jugendstakar med ginkolöv var extra fina. De har någon stämpel under jag inte kan tyda. Det står typ ORIVII 3158 men det säger mig ingenting. Inte google heller. Hemlig gåva till den som lyckas. Jag svarade på lite frågor om vår digitala detox som vi hade här hemma för ett tag sedan. Så det kan man läsa nu inne på Petra Thungårdens sajt Her hour om man är sugen på att veta mer hur vi gjorde och hur det blev. Jag fick lite foton från Bergshamra bibliotek där jag ju var och höll föredrag för någon vecka sen. Så här ser jag alltså ut när jag inte poserar. Ser min mamma bara. Och min pappa. Och mig själv tio år. I onsdags när jag poddade med Sofia fick jag en födelsedagspresent. Åtta glastallrikar att duka upp på beigea linnedukar i vår. Grädde och jordgubbsdessert, det kan bli fint. Silverbestick och skrynkliga linnesevetter till. Så himla danska och trendiga. Den enorma torkade buketten jag fick av Christoffer i höstas fick åka upp på väggen. Pontus tröttnade på att den barrade ner hans piano. Men en växt som lever är vår monstera. Minns ni hur ledsen den var efter sommaren när vi kom hem och jag var nära på att ge upp den? Ni sa att den kunde börja leva igen och titta vad den är glad och hoppfull nu! Allt kan bli bra. ?
