God morgon fina ni! Hoppas er alla hjärtans var en underbar dag! Här i Stockholm hade vi strålande sol och Pontus och jag åt en enkel lunch ute tillsammans som trots att det var grillade mackor och lemonad och inte allt något superfancy var det mysigaste jag gjort hela veckan. Vi struntade i att det var februari och satte oss helt ensamma i solen på Café Blom på Skeppsholmen med filtar och åt i solen. Jag fick en sån där chockkänsla ni vet när man känner att solen värmer för första gången! Det är faktiskt en av mina absolut bästa känslor, för jag vet exakt var jag var första gången jag kände vårljusruset. På Grev Turegatan när vi var hela nyinflyttade och jag själv gick till skolan. Jag tror jag skulle kunna pricka ut exakt på vilken gatsten jag befann mig när ryset kom. Och sen dess kastas jag dit varje gång vårsolen värmer och det blir en lugn och urhärlig känsla på en sekund. Igår hämtade vi ut våra nysydda gardiner på Svenskt tenn också. Hon som jag köpte dem av berättade att hon var min farmors bästa kompis och hela situationen kändes så varm och härlig. Sen när vi kom hem på kvällen efter att ha ätit ute med Lynn och lekt i parken hade byggarna ställt in spisen på sin plats och tagit bort all golvpapp. Plötsligt känns det som vår hem igen, fast på ett nytt sätt. Jag är så himla sugen på att möblera om allt, men jag ska försöka hålla i mig lite och vänta tills det är klart hela vägen. Men idag ska vi nog sätta upp gardinerna innan vi åker till Skansen och myser. Jag ska köpa nya pelargoner på Rosendals trädgårdar och kanske lite fröer till vår aprilresa till Gotland? Fast i april brukar det iofs fortfarande vara snö där så vi får se. Jag är så sugen på allt nu, står i startgroparna och trampar. Planerar våren, sommaren och till och med hösten för att jag längtar efter att känna lycka igen. Jag har varit helt avdomnad hela vintern, liksom tom på lycka. Inte känt mig så glad alls utan mest nerstämd. Sovit dåligt också vilket jag annars aldrig gör och tänkt att vi nog aldrig kommer bli klara här hemma eller känna oss hemma. Att hela köpet var fel. Att alla kommer tycka att jag gjort dumma val och att renoveringen är en kass idé som folk kommer prata bakom min rygg om. Vilket såklart är sorgligt och ett resultat av att vara bloggare i tio år och kanske börja tappa sin egen känslokompass? Men Pontus påminner mig om att det är vi tre som ska bo här och att det är vår dröm och hur olika alla vi känner bor att inte ser vi väl ner på nån för det. Det är i mig, och kanske lite den kritiska tonen, men allra mest i mig, som problemet ligger. Och jag vet ju att jag har allt jag önskar och lite till. Jag är så himla bortskämd. Två killar som ligger i vår säng nu och sover medan jag sitter i vardagsrummet och blickar ut över Stockholm. Från vårt fönster ser man över torget, höger om teatern och sen vattnet hela vägen till Strandvägen och Skeppargatan. Det kommer bli en molnig dag idag. Men det gör inte så mycket. Jag fick min vårsol igår. Nästa vecka ska jag på min tre-årskontroll på Karolinska och efter det har jag bestämt att våren får komma. Känslan ska iallafall få finnas där. Att jag lever för min, vår skull, och inte för att göra rätt eller bli omtyckt. Det är inte det viktigaste. Jag började ju blogga för att jag tyckte att formatet var ett otroligt underbart nytt sätt att sprida budskapet om vintage och lära mig både fota och skriva. Snart ska jag på möte på Nordstedt, det blir pirrigt. Sen är det en Gotlandstripp i februari, en i april, en i maj och mer än åtta långa veckor i streck i sommar. Innan dess ska jag till Frankrike och nu är det bestämt att jag ska till Frankrike igen i september. Jag älskar att ha långa planer, kunna sitta och tänka på dem, bläddra fram i kalendern som jag bläddrade fram de finaste bokmärkena i min samling när jag var liten i Änggården. Kommer ni ihåg hur plastsidorna lät när man drog av plasten för att stoppa in eller ta ut ett bokmärke? Har ni sett hur gula sidorna är av limmet nu? Det är sånt jag tänker på ibland. Nu ska jag krypa ner hos killarna i den varma sängen igen. Sniffa bakom öron och klappa på mjuk kind. Hoppas att ni inte tycker jag är både sentimental och töntig när jag skriver mina morgontexter så här. För jag tror de betyder att jag mår ganska bra och att det finns utrymme för eftertanke. Att de är tillbaka nu med vårsolen. 🌱
