Igår var en enkel men fin dag. Jag var tillbaka för fjärde gången på karolinska efter min operation. Ettårskontrollen. Alltid lika jobbigt att vara där, se alla sjuka i sina sängar rullas ner, hålla krampaktigt om sitt legitimation. Det är helt andra spelregler på sjukhus. Man är lika, det är så rått och naket. Vissa föder barn, andra kämpar för sitt eget liv, allt under samma tak. Och så min läkare, falken, som är docent och perfekt fåordig. Som jag kommer träffa många gånger de närmsta åren. Som sa att allt såg bra ut även denna gången. Vi firade med en selfie utanför sjukhuset. Lynn och Pontus följer med jämt. Det är så mycket mysigare att titta på Mord och inga visor i väntrummet på tjock-tv när de är med och röjer. Minuterna går fortare då. Efteråt går vi alltid och fikar. Mysigast är Systrarna Andersson vid St Eriksplan. Deras semlor är ljuvliga. Tänk vilken fin januarionsdag det var ändå! Vit och krispig. Och lätt om hjärtat. Nu har jag tre månader till att släppa taget om. Vara i nuet och njuta. Det är så konstigt att dela upp livet i kvartal. Men nyttigt kanske. Jag blickar inte för långt framåt. Jag ser vad som finns mitt framför näsan. Och visst tar min nya telefon fina bilder? Blir så glad för såna småsaker. Plus stora saker såklart. Men det förstår ni säkert. Puss.
