Foto: Shop Dôen God morgon och välkomna till den här veckan! Jag kallar den 14 grader och sol-veckan eller alternativt påsk i stan-veckan. Imorgon skulle ju vi åkt till Gotland men bokade om våra biljetter och sköt fram innan färjorna ställdes in och stadsministern vädjade. Ändå blev det liv. Det är ju så med internet idag. Man måste tillfredsställa och säga allt, visa varenda skrymsle om man visar nåt och säger man A måste man säga B. Jag blir själv irriterad när jag inte förstår eller vill bli förklarad för mer pedagogiskt. Men sen skärper jag mig och inser att bloggar, poddar och Instagram inte finns där för mig att kontrollera. Det är ju därför jag älskar vissa så mycket. Jag kan inte besttämma vad som kommer komma, styra över människan, innehållet, narrativet. Det är upp till innehållsmakaren att göra. Visa det den vill, berätta det den vill, lätta sitt hjärta eller hålla det stängt. Det är min ynnest att få följa med och även mitt ansvar att bete mig vettigt och medmänskligt. På tal om att lätta sitt hjärta så ska jag ha mitt första terapisamtal idag på fyra år. Det känns pirrigt och fint. Som med det mesta när man väl bestämt sig så undrar man om man fortfarande behöver det? Att ge sig själv belöningen att faktiskt ta hand om känslorna är ju att bekräfta dom inombords och bara där är ju halva jobbet gjort. Ni hör ju, jag är klok redan. :) När jag gick i terapi senast var det familjeterapi. Jag ville så himla gärna laga min trasiga familj och som mellanbarn var det mitt ansvar att hålla ihop alla. Det hade jag alltid gjort, hållit reda på flocken. Men människor går inte att styra. Jag kan inte kräva saker och känslor, bara acceptera det jag får eller gå vidare i livet. Det är som det alltid är. Man står och vevar, kämpar och sliter. Tills man inser att man gör det utan effekt. Det puttar bara personer längre bort. Men däremot insåg jag någonting själv. Jag har all den där bekräftelsen inom mig. Måste bara lura fram den på något vis. Locka och vara snäll inåt. Och då försvann kraven. Jag ställde mig själv på samma plats som de andra och släppte ansvaret. Sen blev jag gravid och slutade gå. Livet tog över och allt föll på plats. Det ska bli spännande att prata med min nya terapeut på torsdag. Undrar var jag ska börja? Igår var veckans mysigaste dag. Vi är skyldiga oss själva att göra söndagen till den tycker jag. Sofia var här med två av barnen och vi pysslade och fikade. Hela bordet var fullt av grejer och barnen ömsom sprang in till Lynns rum och hämtade leksaker, röjde i soffan, gosade försiktigt med Mira och satt koncentrerat och pysslade. De följde snabbt varandras rytm och Sofia och jag fick vara så där lika som vi kan vara ibland. Vill göra otroligt fint. Berömmer varandras små glittriga projekt. Ohhar och aahar när vi fotar dem. Ger varandra energi och lika snabbt som kaoset började är det över. Den här veckan skulle jag varit på Gotland och därför ekar kalendern tom. Men så kan vi ju inte ha det. Då blir man ju knäpp. Iallafall jag. Så jag tänkte göra detta förutom att blogga, podda, jobba, skriva och filosofera: - Träna med Karin på Svt - Ringa mormor/farmor/pappa - Gå 15000 steg med kompis - Springa ute - Plantera nya narcisser - Köpa en zester från Microplane - Posta brev från Lynn till pappa - Åka till mammas landställe (i Sthlm) och äta påsklunch ute i solen - Bada i sjön och sen sitta framför brasan - Titta på Bondfilm med Pontus - Fira Sigge som fyller 30 år med middag här hos oss - Rensa garderoben - Köpa en kudde och tavla jag såg på A la carte antik - Baka - Gömma påskägg på Gladö i trädgården - Sova länge - Gå i terapi online - Fira Alice med middag med bästisar - Vara tacksam - Vara glad - Hålla ut - Prata med er - Allt blir bra - Glad påsk! 💛
