Pontus och jag bestämde tidigt i höstas att vi inte skulle ge varandra några julklappar i år, men istället checka in på Ett Hem när december var här, innan en spännande sak händer och precis när julstämningen börjar veckla ut sig på allvar. Imorse vaknade jag i ett kolsvart rum efter tio timmars sömn, mjuk i huden efter alla bad med mjölkigt badsalt, varm och tacksam. Under granen i entrén låg ett paket till oss, så mysigt och välkomnande. Jag öppnade försiktigt och la både papper och band i min väska att återanvända i helgen när vi ska slå in de få paket som blir i år. Hyacinter i vas och små ljuslyktor på frukostbordet. Efter frukost köpte vi årets gran. En inte lika stor och pampig som tidigare år. Jag vill ha en mindre, enklare jul som är nära naturen. Men bullig rödgran ska det vara, visst? Med rivna linneband i rosetter, pappersstjärnor, gamla glaskulor och lamettaglitter som min tyska farmor alltid hade. Varje år köper jag en ny julkula som blir Lynns till hans samling. I år blev det två, jag visar snart om ni vill se. Små sköra bulliga knappt skimrande saker från 1920-talet. I hundra år har de legat i silkespapper och bara fått komma fram vid jul för att sedan försiktigt packas ner igen, om och om igen. Nu är huset på Gotland stängt av vår snälla granne, många saker närmar sig ett slut. I veckan kanske jag kan visa er min bok, i tidningarna går det att läsa om vaccinet, i väderappen ser man solens upp och nedgång ligga tätt tätt bredvid varandra, dagarna blir så korta att de till slut knappt finns. Men sen vänder det. Något nytt börjar. Jag ska försöka ta med känslan härifrån. God morgon! 🌲
