foto: adored vintage Ny vecka nya morgontankar. Mycket som surrar i huvudet nu, jag tänker att jag staplar upp det: - Förra veckan kom jag på det. När man inte sett någon som vinkar eller säger hej när man passerar varandra på gatan så är man överdrivet trevlig som kompensation när man väl ser personen! Det är felet man gör när man sett men inte orkar/vill hälsa men när hen gör det så svarar man och låtsas att man inte sett. Då är man för casual, rädd att engagemanget i hejet är för intensivt och tillgjort. Eller är det mer filosofiskt än så? Handlar det om godheten i oss och att vi helt enkelt inte klarar av att ljuga så starkt att vi engagerat säger hej fastän vi redan sett personen, att vi helt enkelt vill döva vår lögn genom att svara lite mer avslappnat hej? En vit lögn mot oss själva? Kanske förstår ingen på jorden vad jag pratar om, må så vara, men det är ju det spännande med att ha en blogg. Man är 100% skyldig till inläggen och får bestämma. - Den här veckan har jag ställt in nästan alla mina jobbuppdrag och möten. Jag ska försöka vara hemma så mycket som möjligt. Men hur ska man göra om ens jobb är att träffa människor? Tex genom provningar, minikurser, fotograferingar och annat? Hur hade ni gjort? Vissa saker är ju mycket svårare än andra att ta digitalt? Ett möte går såklart att göra över datorn, men jobb som inte bara handlar om att prata? Pontus sa en intressant sak härom dagen, att nu befinner vi oss i de internetkonservativas mardröm. Alla de som sa att man måste ses för att få värdig kontakt, att internet är en fara för mänskligheten och att verkligheten där ute med butiker, möten och relationer är det som behövs. Nu visar det sig att det mesta går att göra online. Pontus sa också att han nu har mer kontakt med en jazznörd från USA än sin bästa vän som bor här i stan som han känt sen han var liten. För att den digitala relationen tagit över och har man en irl-relation utarbetad där man ses sällan men under många år är det svårare att bibehålla relationen. Men nya kan uppstå och kännas lika nära. Intressant tycker jag men något jag är ganska van vid. Ni får ju till exempel reda på saker före många av mina vänner nuförtiden. Jag sitter ju här med er innan solen gått upp. - Nu finns det nya avsnitt av Född 2010 på SVT play. Har ni följt serien? Så sorgligt, fin, drabbande, verklig, spännande serie om ett gäng barn i Sverige som alla är födda 2010 och så får vi följa deras liv under många år. Nu har de hunnit bli tio år och deras livs förutsättningar har verkligen skapats. Föräldrar som skiljer sig, flyttar, blir sjuka. Syskon som kommer, psykisk ohälsa, stress, lycka och oro. Hela liv som man får följa med in i och vara med sida vid sida. Det är så fint att få se allt ur barnets perspektiv. När föräldern går ut ur rummet så stannar vi kvar. Jag tänker speciellt på scenen när en av pojkarna är i Chile med sin mamma och hälsar på hennes släkt. Det är en stor omställning såklart och han blir ledsen. Mamman går ut från rummet till sin stora familj och vi får stanna kvar med pojken. Det är så fint att påminna sig om deras fulla liv. Fastän vi inte är där så pågår det. Allt vi ser är inte livet som levs. Det kan man alltså tänka på nu även när vi är mer än någonsin i våra telefoner och ser, dömer och granskar andra. Det är inte skärvorna som är allt, såklart. Och det är viktigt att försöka finnas där även mellan tagningarna. Stoppa in huvudet då och då och kolla läget. - Jag är i ett inspirationsrus, sjukt nog, och har gjort om mycket hemma. Ny liten pall vid soffbordet, nya fotografier på oss på väggarna och ny lugnare känsla hemma. Jag ska försöka fota när jag har det städat en sekund men jag känner verkligen hur harmoni är en sak som drar i mig hemma. Vill ha det absolut perfekt hemma nu. Inte för någon annans skull, men för mig. Känslan när man kliver innanför dörren är att allt är precis som det ska. Pontus skrattar åt mig och säger att det aldrig kommer hända. Att själva strävan är min kreativitet och när jag är nöjd, då ska vi vara oroliga på riktigt. :) Men jag känner ändå hur det börjar närma sig. Känslan av mys. Några saker till fattas (jag har hittat de second hand) lite mer ordning i garderoben och skåpen och några färgstrykningar på ställen där det skavts bort så kommer det bli perfekt. De grejerna som jag tycker funkar bäst för harmoni hemma är: - ljuslyktor i varma färger. Stora värmeljus i. Placera ut i lägenheten och tänd när solen går ner. - Gröna växter. Så mysigt att gå och dutta med dom, vattna och plocka vissna blad. Jag älskar alla mina växter. Kanske ett blogginlägg om dom snart! - Lammskinn. Helst på trä. Bänkar, stolar, golv. Så mysigt och fint. - Smålampor. Helst i fönstren. - Konst, böcker och gardiner! Det är livet! - Slutligen. På tisdag är det val i USA! Gud så spännande, visst? Vad tror ni, blir det Trump eller Biden? Nu har Lynn och Pontus vaknat och vi ska göra frukost. Det är november nu och snart får man ha risgrynsgrötpremiär utan att skämmas! Ett stort inlägg om julen kommer snart, jag längtar så mycket att det gör ont. Puss!
