Jag vaknade en lördagsnatt vid 02 och kunde inte somna om på en stund. Låg där och funderade så där lätt och djupt som man bara gör kl 02. Vem är jag? Hur hade jag blivit om jag bott kvar i Göteborg? Är jag av kött och blod? Vad händer efter döden? Ligger jag här fyra våningar upp i ett hus och svävar, i samma höjd som det gamla vattentornet utanför? Varför finns jag till? Mitt i ensamheten hörde jag det. En tjejröst nere från gatan i allt det tysta runt omkring som sa till sin kompis - i den här porten bor Elsa Billgren. Hej svarade jag ut i mörkret. Varför ryser vi? När huden på kroppen ställer sig upp från tårna upp till nackhåren. Små små knottror som bildas från armvecket ut mot fingertopparna. Som att doppa armarna sakta i något kallt. Kan man frambringa rys hos sig själv? Eller är en av anledningarna till att det kommer att man är ovetandes om att man ska känna starkt? Chocken över saker som är vackert, skönt och känns igen. Jag går längs med guldbron och tittar ut över vattnet som jag inte sett på så länge. Den här utsikten har varit dold i fem år minst. Det är inte vackert men det är nytt. Jag tittar noga på bilarna som lyser när de står i kö längs med kajen. Byggarbetsplatsen och de grå färgerna. Grå bilar, grått berg, grått hav och grå himmel. Det tjuter en siren som studsar mellan bergväggarna. Det blir tyst och jag håller andan. Sen spränger dom och hela bron skakar. Jag undrar om den håller och känner hr huden börjar knottra sig. Jag är så liten och berget så stort. Det dånar över hela staden. Jag väntar utanför Söderhallarna för att låta killen där inne gå ut. Här vid snurrdörrarna trängdes man alltid förr. Nu står alla som artiga engelsmän på film och nickar och bugar, sträcker fram handen och frågar, herrn? Vill du gå? Jag står en bra stund, vill inte trängas med någon i snurrdörrarna. Jag ska köpa ägg och bröd. Så har han snurrat färdigt där inne och kommer ut, möter min blick. Han tittar på mig glatt och säger hej! Jag säger hej tillbaks. Men jag känner honom inte. Känner han mig? Det spelar ingen roll. Han såg mig, blev glad och sa hej. Hej.
