Det är en sån sjuk dag idag. Stockholm är helt täckt av vit snö. Som ett drömlandskap. Jag har knappt sovit någonting alls och känner mig stel från nacken och nedåt. När man har sån sömnbrist blir det liksom luddigt, livet. Jag virrar runt och tittar ut genom fönstret, vet knappt vad som är verkligt. Jag var hos läkaren och kollade mina cellförändringar idag också. De var tydligen måttliga men läkaren var osäker på om det ens var cellförändringar, iom att jag så himla nyss fött barn. Men jag grät en skvätt där i stolen ändå. Hon var så snäll och varm. Jag är så himla bölig efter förlossningen. Vill bli kramad och ompysslad och få höra att jag är bra. Läkaren sa iallafall att jag var duktigare än de flesta när hon hade knipsat bort små prover från min livmodertapp som ska analyseras. Så säger hon nog till alla tänker jag men bryr mig inte. Blir ju glad ändå. Idag är sista dagen innan vi vet vem som blir USAs president. Det är så sjukt. Imorgon kommer allt vara annorlunda. Tänk om Trump vinner. Då följer fyra sjuka år som personen efter måste styra upp sen. Nästa val kommer bli ännu mer intressant. Hur blev amerikanska folket så här? Hur kommer det sig att de kan tänka sig bli styrda av en narcissistisk, sexistisk rasist? Men jag håller tummarna att Clinton blir president, såklart. Även om jag tycker att hon verkar ha haft det svårt i skuggan av Michelle Obama den här valperioden. Iallafall medialt. Vi får se hur det blir imorgon. Kanske är snön borta? Kanske har vi en galning som styr världens mäktigaste land? Det får vi se då. Idag ska jag försöka hitta lugn och sova. Klappa mig själv på axeln och säga att jag var duktig idag. Modig till och med. Allt är som vanligt men ändå inte. Om tre veckor får jag besked. Imorgon får vi besked. Men idag ska jag bara sova. Translation: It's the day before the election. Wonder how life will be tomorrow.
