Hej och god morgon! Så himla mysigt att prata med er på helgen så här ibland. Som att ringa en kompis och småsnacka när jobbet är över, axlarna är sänkta och två lediga dagar ligger framför en. Idag åker vi till Strängnäs och gullar med hundarna. Det finns nio små ulliga mysiga golden retrievervalpar där och just prick nu är de som allra sötast. Jag gissar på att de är runt fem veckor. Rultiga och dunfluffiga. Mjuka rosa små magar. Imorgon är det fars dag! Hur ska ni fira? Än är ju Lynn lite för liten för att hylla Pontus själv, men jag tänkte att vi ska bjuda Pontus på en mysig lunch på stan. Min egen pappa får ett bidrag till Unicef. Lunchen för Pontus blir perfekt, vi ska nämligen på två olika lägenhetsvisningar imorgon! En innan och en efter lunch. Är helt pirrig och livrädd att jag ska bli kär i en. Vet ju inte om vi har råd att flytta större nu. Men jag har lovat mig själv att gå på alla visningar på potentiella drömlägenheter i det lilla spann vi har. En trea belägen inom fyrkanten Hökens gata, Götgatan, Folkungagatan och Renstiernas gata. Alla smågator runt Mosebacke och Katarina kyrka alltså. Snävt men har man bestämt sig så har man. Nu måste bara lägenheten vara rätt, och månadskostnaden totalt också såklart, eeeeh. Men samtidigt som jag tänker att det är smart att gå och flukta och känna efter vet jag ju att jag är en sån som kan bli blixtförälskad. Kolla bara på Pontus. Det var ju inget supergenomtänkt beslut att dra hem honom efter fem minuter på Spy bar. Men känns det rätt så gör det. Det där med magkänsla är en så himla intressant grej förresten. Jag är så tudelad. För å ena sidan så kämpar jag ju för att gå emot mina invanda mönster och våga säga nej och vara obekväm när min magkänsla säger åt mig att tillfredsställa, öppna upp mig helt och lita på alla människor och att de vill mig gott. Men sen blir jag ju besviken på att jag inte får det tillbaka. Det gäller både främlingar och familj. Jag har helt enkelt lite svårt med jag:et. Men å andra sidan så tycker jag att åldern gör så himla bra saker med magkänslan. Den blir starkare och tydligare. Jag känner i hela kroppen när det är ett håll jag behöver gå eller en utmaning jag måste utsätta mig för. Intuitionen med Lynn är ju otvetydig också. Föräldraskapet har gett mig mycket bra hörsel inåt. Hur känner ni? Man skulle ju verkligen kunna babbla på mycket om detta, så himla intressant tycker jag. Hoppas ni får en mysig helg. Imorgon tänkte jag visa bilder på en grej som i detta nu är på väg hem till mig och som jag är så glad över! Så titta in då. Så länge hörs vi på stories. Puss! ✨
