God morgon och glad första måndag efter sommarlovet här på bloggen! Vad kul vi ska ha i höst känner jag. Igår kväll kom jag hem efter två dagar på Österlen i Ellen Dixdotters otroliga hus. Det var ännu mer magiskt i verkligheten. Ett hem som är lugnt, verkligt, personligt, mjukt och med massa självförtroende. Jag har insett att de hemmen som jag tycker är mest inspirerade är de som så tydligt är inredda på känsla och med mod. Det vill jag ska genomsyra hela den här hösten. Inte bara i inredning utan i mode, livet, hur jag tänker om mig själv och hur allt ska bli. När vi satt på tåget igår så bad jag Pontus skicka några gamla bilder från när Lynn var bebis. Han sitter ju på allt behind the blog life-material. Då tänkte jag på hur stark och modig man är egentligen. Föder ut en unge i 36 timmar och blir helt sjuk av det för att få hålla i det där tunga knytet som studsar i ens famn när man går fram med raska steg för att leta efter saker i livet man ska kunna må bra av tillsammans. Det här fotot är från första Gotlandssommaren. Då allt verkligen var skit, och ljuvligt samtidigt. Hur modiga vi var då. Nyopererad och skör, med nyckeln till ett nytt hus i handen och all kraft i världen för att trots allt ge vårt barn det bästa livet. Och oss. Den här sommaren har Pontus och jag bestämt att vi ska göra allt för att fira oss under året. Allt vi kämpat för och hålla i. Kärleken. Den där lilla spretiga handen på det tjocka låret. <3 Jag slog upp ögonen här idag. Bland allt bråte klockan 06.30 på Mosebacke. Ensam i hemmet med möbler överallt. Jag ska testa att göra om här hemma. Flytta runt allt på känsla med Ellens hus i huvudet. Hur modigt allt bara var placerat och med känsla. Jag längtar efter Pontus, Lynn och Nikita som kommer i kväll. Tills dess ska så mycket hända. Elektrikern kommer hit nu och hänger upp taklampan i badrummet, jag ska träna med Amina vilket ska bli så mysigt! Höra hur deras sommar varit. Ta sats och öppna mailen för första gången. Svara på alla bröllopsprovningsförfrågningar jag fått under sommaren. Det blir en mjuk start på första veckan efter en jobb och njuthelg och sommar. Jag känner mig som en ny människa mot i juni. Gör ni också det? Nu gäller det bara att hålla i det här och rida på vågen som är många timmars vila i bagaget. Det jag lovade mig själv som jag ska komma ihåg så länge det går innan höstrutinerna, stressen och pusslet sätter igång. Nyfikenhet, öppenhet och värme. Är ni med mig där? Nu börjar veckan!
