God morgon! Jag ligger i vår säng i Banyuls och nästan alla i huset sover. Lynns snusande andetag hörs från sängen i hörnet och Pontus sover som vanligt fastän jag är vaken och knapprar på datorn. Jag känner en doft av kaffe från nedervåningen så när jag skrivit klart tänkte jag smyga ner och sätta mig med den som är vaken. Jag känner mig redan hemma här. Som att jag varit i detta huset tusen gånger. Vissa hem bara har det i sig. Nu när jag skriver är det fortfarande december men idag när detta publiceras är det äntligen ett nytt år. Känslan av januari är svårslagen tycker jag. Jag hörde av en lyckoforskare att vi människor är lyckligast inför. Innan saker ska hända. Det finns något fint hoppfullt förtröstande i det tycker jag, som att vi vill så gärna och aldrig tappar hoppet om att få uppleva något härligt. Samtidigt ska vi hela tiden öva på att vara i nuet. Det är inte alltid enkelt tycker jag som verkligen älskar att fantisera, drömma och längta. Fast när jag ligger här i sängen i ett hus i södra Frankrike med hela min stora bullriga familj känner jag ändå starkt att jag inte vill vara någon annanstans. Känslan av januari är känslan inför. Inför hela året, inför allt som man kommer uppleva. Jag hoppas att året kommer med mycket utrymme för att bara få vara och flyta med, se saker för var de än och inte skynda vidare till nästa. Jag vill börja fotografera mer, som jag nämnde lite tidigare, och tänker att det är ett bra sätt att se mer. Inte uppleva mer men se det. Verkligen se allt. I januari står tiden still en stund. Livet vilar, det väntar. Det är vinterns stora vita sorl som ligger som ett mjukt täcke innan man stiger upp och möter solen, våren. Vad skulle ni behöva den här vintern? Vad vill ni läsa om? Berätta gärna så gör vi den här första tiden på året till något underbart mysigt tillsammans. ❤️Nu ska jag smyga ner och dricka kaffe, vi hörs snart. Puss!
