Hej igen! Jag har en sån där skön hemmaarbetsdag som gör att jag hinner ikapp lite efter veckans två flängiga första dagar. Så jag ville säga hej på riktigt en sekund och berätta lite om livet. Igår var ju jag hos tandläkaren. Det gick bra! Jag hade inga hål och fick tom tandstenen borttagen på den halvtimmen jag var där. Men allt började med gråt såklart, som det alltid är för mig när jag är hos tandläkaren. Det slår aldrig fel. Jag vet inte om jag någonsin varit på ett läkarbesök i hela mitt liv som inte innehållit gråt? Jag avundas de som gillar att gå på check ups, fascineras av läkare och trivs i den miljön. Jag hatar det verkligen, har alltid gjort. Men iallafall. Bland det första hon frågade var om jag gick till en läkare regelbundet. Jag ville svara ärligt (fast egentligen vet jag inte varför hon undrade, hon frågade inte om jag tog några mediciner eller nåt) så jag började gråta och berättade allting. Jag pratar ju helst aldrig om hur mitt år har varit. För jag är trött på att gråta. Men ibland måste jag, för främmande människor, och då låter det så himla sorgligt alltihop. Tandläkaren skyndade på hela grejer och var extra snäll. Hon förstod att jag egentligen bara ville hem, inte ligga på britsar mer. Oavsett så är jag omåttligt nöjd över att tänderna var bra, att min rotfyllda tand läker som den ska, det var inga hål och inget att anmärka på. Phu. Samtidigt som jag är på väg tillbaka till ett normalt liv med hopp och drömmar och framtidsmål som börjar visa sig i horisonten ser jag bloggkollegor som är med om jobbiga saker, har vänner som far illa och inser att det är inte bara jag. Jag är inte ensam om att ha lite kaos i mitt liv. Nästan de allra flesta är med om något stort som skakar dem i grunden under sin livstid. Jag tror att det är bra också, så man vänder och vrider på vad man önskar sig här i livet, inser hur bra man har det, hur fragilt och temporärt allting är och hur viktigt det är med stabila vänner och familj runt omkring sig. Detta känns extra viktigt så här i jultider. Jag blir givmild och mjuk, vill ge bort allt överflöd till viktigare ändamål och sakta ner tempot. I jul ska vi vara lediga en bra bit och jag hoppas nästan att det blir snöoväder eller något så man nästan inte kan gå ut. Så man måste lägga pussel, titta in i brasan och kanske en gång om dagen ta på sig overallen (mest Lynn då) och ta hundarna ut på en promenad. För just det, vi ska vara i Strängnäs nästan hela jul. Idag ska valparna födas också. Eller jag tror att de skulle kommit igår men de hade de inte. Hoppas att de kommer idag! Tänk hur gulliga de är kring jul då, sex veckor och som vita fluffiga isbjörnar. Håller tummarna att allt går bra och att det plingar i telefonen från kenneln snart. Jag tänker ofta på hur lyxigt det är för Lynn att växa upp med en farmor som har kennel. Kan man önska sig något mer? Undrar hur lång tid det tar innan han börjar tråna efter en egen hund, eller blir han kanske som vi, som tycker att det är alldeles nog att åka ut till kenneln en gång i veckan och få en megados? En helt annan grej då. Jag hittade ett par fina skor som jag funderar på att köpa till nyår eller kanske ELLE-galan. Vad tycker ni? Ganska klassiska men ändå lagom knäppa? 699:- från River Island. De har så himla många fina fluffiga skor nu, titta bara! Mmm, rosa fluffdröm! En liten kimono till det här så är man redo att glida runt med stil. Kommer ni ihåg när jag trendspanade att fluffiga skor var på väg, i augusti 2016. Ganska spot on ändå med det. Nu vill man ju pryda skorna med fjädrar och fluff och allt som tar plats. Det var väl allt för nu, hörs snart då jag har en efterlysning till er där jag vill ha er hjälp med till ett blogginlägg! Puss.