Klockan är midnatt och jag går in på seven/eleven vid Dramaten. Det hade blivit en kväll utan middag, och för att inte svimma av inne hos vargen och Viktor som spelade på Riche bestämde jag mig för att köpa något att äta. Jag frågar vad de har för vegetariskt, eftersom jag vanligtvis inte köper min middag där, och får två förslag av hon bakom kassan. Alla glada och nöjda. Då börjar killen bakom mig i kön skratta och jag vänder mig om för att se vad som är så himla kul. "Du är så jävla patetisk" säger han. "Så jävla pinsam". Jag förstår absolut ingeting och står helt stum med ögonbrynen höjda. Han beställer en dosa biodynamiskt snus ironiskt och förklarar igen för mig att jag är ett jävla pinsamt pucko som äter vegetariskt, en fånig poserande idiot. Sen går han. Jag står tyst kvar, helt förbluffad. Vad hände precis? Vad har jag gjort för fel? Killen i dyra jackan och välkammade håret tryckte precis ner mig till marknivå och jag kunde inte få ur mig ett knyst. Första gången på hundra år har mitt stora självförtroende fått sig en käftsmäll och jag blickar mot kassörskan men får inte fram någonting. Hon tittar medömkande på mig och räcker över en grillad chevretoast. Jag sätter mig på den kalla stenmuren och tänker att det här visste jag inte fanns. Personer som blir så stressade och störda av att jag äter vegetariskt. Att jag väljer bort att äta djur och mat från en miljöförstörande och dyr industri. Att jag väljer ost och betor framför sega biffar alla dagar och älskar att hitta på nya kombinationer och leka med smak. Att det finns personer som hatar mig för att jag inte gillar kött, som tycker att jag är en tönt och en poser. Var kommer det ifrån? Hur blir man så arg? Handlar det om att han kommer från en familj där kött är status och grönsaker viftas bort som kommunistmat? Att hans kompisar mäter sin makt i tjockleken och blodigheten på biffen och och skulle känna sig som mindre män om de beställde sparris? Till dem skulle jag vilja säga så här: - Hej. Hej du lilla rädda människa som inte kan se. Hej du lilla rädda vilsna själ som känner att du måste trycka ner sådana som mig på seven/eleven för att det skär inom dig när någon bestämt sig för något. Du får äta vad du vill, men låt mig beställa min dyra torra chevretoast ifred. Jag skulle hellre haft lika många smarriga rätter som du att välja mellan, men eftersom det inte är så kan du kanske förstå att man inte ger sig på någon som som bara försöker hitta en skälig middag. Tryck upp ditt äckliga snus någonstans där det svider och håll käft! Min mat rör du inte! Men det sa jag inte. Jag satt och letade fram ostbitarna mellan brödkanterna och tyckte synd om mig själv. Här sitter jag, en minoritet, och snyftar. Aldrig har jag känt mig så utanför. Onormal, fånig och utanför. Kanske borde jag ställa mig på Ica och häckla de med fläskfilé i kön? Eller, så lägger jag min tid på att knåpa ihop fantastiska vegetariska, ekologiska recept, high fivear 2012, och skiter fullständigt i töntiga grabbar som blir provocerade av tjejer med färgglada kläder och okonventionella matvanor. Så gör vi. This asshole I met saturday night at seven/eleven trying to order som vegetarian food. He couldn't stop telling me what an idiot I was and a poser. Wtf!
