Idag åker vi till Gotlandshuset för första gången sen oktober och jag undrar vad det varit med om sen dess. Hur har det stått mot vinterstormarna, vilka har flyttat in medan vi haft vardag i stan? Har glasrutan vi restaurerade i somras till ladan klarat blåsten, kommer det kännas som jag tror att kliva in? Att öppna upp ett 110 år gammalt hus för vår är en blandad känsla av lycka och skräck. Lycka om varmvattenberedaren klarat vintern, lycka om det inte droppar ur kranen i badrummet, lycka om det finns el. Skräck för vad man hittar om man följer de små svarta prickarna upp i soffan in under en kudde.Men framför allt känns det som att komma hem. Hem till mamma och pappa. Hem till barndomshemmet. Hem till där man ska vara, där kastrullskåpsluckan aldrig går att stänga och Lynns kladdiga lilla handflata på tapeten lyser klart sen första dagen vi flyttade in. Det är snett, vint, trasigt och mjukt. Perfekt. Det kräver att jag bäddar om med kraft och sopar upp flugor som legat sen november. Sen är det bara att släppa på allt och följa med. Åka till stranden, havet, lämna mobilen och stänga datorn en stund. Plocka snödroppar, röja undrar pinnar och förbereda så sommaren blir så där drömmig som den alltid är på ön.Jag somnar tidigt varje kväll. Pontus nattar eftersom jag somnar annars men nu somnar jag medan han nattar ändå. Dagarna är fullproppade med möten, människor och to do's. Det är bara roligt, jag trivs med mycket att göra, men jag kommer hem och är helt utpumpad. Orkar spela lite tv-spel med Lynn, rita en dinosauriefamilj och kanske rensa ut för små kläder ur hans garderob. Jag smyger upp tidigt, innan kl 06, för hjärnan är ren då och jag får en stund för mig själv. Då unnar jag mig att bara tänka på det som är bra en stund. Gör ni också så? Påminner er själva om allt som är härligt för att få en skjuts från kroppen av lycka. Tänk att man kan styra de hormonerna ändå. Säga till sig själv "det där jobbet och festen på onsdag och Pontus när han kör bil" så rusar det i kroppen. Kanske är det exakt det som gör det roligt att blogga under så många år? Peka på det som är härligt för att känna den känslan. Vårplanerna. De är många. Stora som små. Jag ska bila till Danmark med en kompis, fira mamma som fyller 70 med mina syskon på en resa, avsluta ett stort projekt och påbörja ett annat, då och då kollar jag var som bjuds på Uniarts och undrar på framtiden, längtar spänt på Lynns andra kusin som kommer till världen vilken dag som helst, jag vill damma av cykeln och har börjat simma med min bästis som flyttat tillbaka till Södermalm efter många år i Vasastan. Igår postade vi alla bröllopsinbjudningar. Jag lyssnar ett tredje varv på min favoritpodcast Mystery show. Springer utomhus igen, men bara på eftermiddagen när det är varmt och soligt, på morgonen här är det fortfarande vinter.
