- Jag hittade min allra första Nike-ziptröja på landet i helgen. Den var svart men nästan grön nu. Söndertvättad och sönderälskad. Så lätt att dra upp och ner i dragkedjan och så lätt att gömma sig i huvan och låtsas som att de äldre tjejerna inte stod och viskade i korridorerna när jag gick förbi. Jag hade ju bröst, jag tar för mig av livet-mentalitet och var inte oskuld. De tre farligaste vapnena man kan ha i högstadiet. Bäst att klä in sig i rollen och visa att jag inte tar skit. Den svarta swochtröjan hade jag önskat mig och fick med en suck i julklapp i sjuan. I ett år fick den agera sköld, tills klänningarna tog över. Bakom dem behövde jag inte skydda mig, då var jag hel och de kunde kalla mig vad de ville. Jag skulle inte se ut som alla andra längre, jag skulle se ut som mig själv. - Mamma, Andrea, Pontus och jag var och tittade på en lägenhet som var till salu. Kanske till mamma, kanske till ingen men vi gick iallafall. Den låg så fint nämligen, med två franska balkonger på lummigaste delen av söder. Men det var inte stylat, det var äkta där inne. Ett kompactussystem av rullbara furuhyllor täckte hela hallen. Böcker hängde ut och berättade om hans öde. "Depression och tvångsmani" hette en, "sluta snarka börja leva" hette en annan. Det fanns böcker om hundar också, men bara röklukt i lägenheten. Nu är den uppe i över 5 miljoner. Mer än 1 miljon över acceptpris och 7 renoveringssugna slåss om chansen. Hans liv kommer försvinna under vitmålade väggar och Hay-möbler. 70-talstapeter och hembyggda hyllplan kommer bli till dova pasteller och Byredoparfym. Men det gör inte så mycket. Han får ju 5 miljoner. Hoppas han gör något fint av dem, hoppas han köper en hund. - Vi såg filmen om Ingrid, "Jag är Ingrid", på bio igår. Jag förundras över hennes livssyn. Så fort något blivit tryggt måste hon vidare. Inget får stanna upp, allt måste vara i rörelse. Jag kände igen mig så mycket i det. Hur jag alltid blir rastlös, längtar efter stora saker och vill bli tagen på sängen av livet. Jag tänkte också på hur det inte är så längre. Att jag stannat upp. När hände det? Har jag blivit gammal? Jag jobbar ju massor fortfarande, sätter bollar i rullning och lever på. Men någonting rotlöst i mig har slagit rot. Kanske är det lägenheten, kanske är det våra lugna kvarter? Kanske är det lugnet före stormen. Att snart, då vänder det igen och jag flyger vidare. Oavsett, vad fantastisk hon var. Fri. Och den där jäkla 30-talspuffblusen (bild i collaget). Dog. Ge mig den och allt är förlåtet världen. - Jag har tackat ja till ytterligare en praktikant, så under två veckor i höst får jag hjälp och får hjälpa. Det känns kul. - Nu börjar inspelningarna med Äntligen Hemma snart för mig den här säsongen. Jag ska göra en stor hall och ett kök. Hittar vi inte de vi letar efter i ansökningarna kommer jag efterlysa här igen. Håll uppsikt så säger jag till. Jag har längtat så mycket och min Pinterest är överfull med inspiration. - Jag har börjat kolla på Mr Selfridges på Netflix. Jag tycker att den serien är helt underbar som feelgoodserie. Tiden innan första världskriget och innan modernismen är verkligen spännande. Det kokar och bubblar med suffragetterna, nya okenservativa vindar och behov av att frigöra sig från samhällets bojor. Ibland tänker jag att vi lever i en sån tid nu. Snart är det 20-tal igen. Då jäklar. Translation: Some thoughts and things that hit me this week.
