Från och med igår har vi skärmfri vecka innan kl 9 och efter kl 16. Inga mobiler, datorer eller tv-apparater får vara framme. Podd får man lyssna på om man tvättar eller diskar, men annars inga skärmar hemma. Nada. Senaste tiden har Lynn vägrat klä på sig, byta blöja eller åka vagnen till förskolan utan att titta på Bolibompa eller Saltkråkan. Det har sakta trappats upp. Stressiga mornar, lång väg till föris, stökiga nätter i vår säng. Jag har gjort vad som helst för att få sova. För att ta mig till förskolan utan skrik, för att kunna byta en blöja utan att truga. Feber och Gotlandsvistelser, långa bilturer och färja. Igår vid lämning brast det. Han bröt ihop när telefonen stängdes av, ville inte gå in till alla kompisar och pedagoger som han älskar så mycket och det är ju vårt fel såklart. Och trotsålderns kanske lite. Men nu känner jag att jag vill ta makten över föräldraskapet och göra en drastisk ändring i vårt liv. Vi är ju båda frilansare och det har varit tvunget att ha datorn framme på udda tider. Men ska han avvänjas ska vi det också. Det blir en veckas test nu först. Återkommer nästa torsdag och berättar hur det gått. Kanske sitter någon i samma sits och vill ha stöd? Det är ju inga bebisar man lägger ner i vagnen längre. Det är människor som gör som vi gör. Lever som vi lever. Jag vill ta den chansen och förändra något trist till något bra. Och precis som när folk berättar om att de ska sluta röka tror jag det hjälper när man säger det högt. Nu är det slut med slentrianskärmtid. Från och med nu försvinner allt mobilscrollande, fuskjobbande och tv-tittande i en hel vecka. Jag tror det kan bli den mysigaste tiden vi haft på länge? Med pyssel och bokläsande och musik. Men vad vet jag? Vi får se om en vecka. Vad har ni för skärmregler hemma, både för er själva och era barn om ni har? Vore intressant att höra. Puss. ✨
