Hej kära ni, på en lördag! Hur mår ni? Här kommer lite skärvor från senaste tiden och tankar så här en månad innan jul. Hur är livet nu? Jo, Pontus och jag har varit på massa visningar men än faller inget hem oss i smaken. Det är en lång väntan på det som känns som nästa steg i vårt liv. Jag drömmer om att känna den där känslan, pirret i magen, när man kliver in och vet direkt när det är rätt. Så har jag alltid haft det när jag tagit stora beslut i livet som visat sig varit bra. Man vet när man vet. Håller ni med eller är ni mer låta det växa fram-personer? Här var vi iallafall på en på Brännskyrkagatan som var fin men alldeles för mörk. Det är så synd att de vackraste, äldsta, kvarteren alltid är så mörka när det enda man trånar efter är ljus. På tal om mörker så har det verkligen kommit till Stockholm nu. Det är mörkt när jag lämnar på skolan och mörkt när jag går från jobbet. Snöflingor virvlar runt och jag drar halsduken runt ett extra varv för att skydda mig mot de kalla vindarna. Lynns garderob har fått nytillskott i form av en tröja som jag tyckte var så fin. Konges Sløjd är ett av mina favoritmärken för barnkläder. Ett tips är att kolla in deras rea då och då. Fin kvalité och mönster. Ett bra mellanalternativ till kläder som både jag och Lynn gillar. Än accepterar han att jag köper hans kläder, men så önskar han sig väldigt specifika saker också som han får. Super Mario t-shirt står på önskelistan till jul. Men myset jag känner när jag köper ett par smårutiga bäckeböljabyxor till honom att ha till en midnattsblå tröja med rymdmotiv är en av njutpunkterna med att vara förälder tycker jag. Boa, även för en sjuåring. Min inre sjuåring ska ha sitt också. Jag har köpt stjärnor i linnetyg till julgranen. I år vill jag att den ska kännas som en magisk sagovärld med gamla kulor, rosetter i ripsband och silvrig lametta som jag ju har varje år eftersom jag är uppvuxen med det. Stjärnorna finns här. Smått och gott julfint har hittat hem i form av röd amaryllis, den enda röda julblommor jag gillar tror jag. De handsydda linnekuddarna från Bergenströms rekvisita ligger i rosa soffan. Vackert med rosa och dammigt brun. Här hittar ni mig från nu till april. En annan fin färgkombination, rosa och grönt. Jag vill tipsa om att knipsa av några julrosblommor från en kruka och sätta i vas så här. Så himla vackert och sirligt, fint till allt det tunga gröna som kommer. Slutligen, idag händer det! Det dags för Sofia och mig att stå på scen tillsammans. Första gången någonsin, sen vi började podda 2017, har vi livepodd och det får mig att bli lite nostalgisk och känslosam. Jag minns var jag var när Sofia och jag började jobba ihop. Äntligen Hemma hade precis lagts ner och jag hade ingen aning om vart jag skulle gå, vem jag skulle bli eller hur mina dagar skulle vara. Så kom Sofia in som en sprudlande, glad, varm ny person i mitt liv och sen dess har jag verkligen njutit varje dag tillsammans med henne. <3 Att få ha en parhäst genom allt, det är en ynnest. Allt blir roligare när man är två. Man kan vara olika som personer, gilla samma saker och växa sida vid sida. Som lek- och arbetskamrater har vi utforskat i sex år nu. Jag är tacksam för varje stund. Sofia har lärt mig så mycket, om världen och om mig själv. Hon har utmanat mig på sätt som andra inte har, varit tydlig med att ens liv räknas och att allt är möjligt. Nu är det dags att fira! Först med några hundra av er som kommer och lyssnar på Cirkus ikväll och sen med stor middag på Teatergrillen med vänner. Ett avslut för året med Billgren Wood, men inte på långa vägar slutet av vår gemensamma resa. Det ska bli så kul ikväll, hoppas ni får en rolig lördag också så hörs vi imorgon! Puss. 🌙