God morgon fina ni! Jag har haft en underlig känsla hela veckan av att pendla mellan pirrig lycka för småsaker och tom melankoli fast allt är bra. Jag antar att det är november? Och 2020? Projektet den här hösten förutom att se till att vi har jobb och Lynn mår bra och familjen mår bra har varit att göra hemmet till den absolut mjukaste platsen. För vi är ju hemma hela tiden nu. Konstant. Varje kväll, varje morgon, varje minut. Ni vet den där tavlan jag budade på men inte fick? Jag har hittat ett annat föremål nu som är tre ggr så stort och som får det att bli varmt i magen när jag tänker på hur det kommer bli här hemma. Hoppas verkligen vi vinner den. Varför gör gamla möbler sånt här med mig? Jag kan liksom ligga uppe på natten och tänka på den, mysa och visualisera. Ekollonen står framför mig på matsalsbordet med sina små rötter som slingrar sig ner i vattnet. Det är mycket slow tv att titta på dom men Lynn längtar efter att det ska bli träd. Idag ska Pontus och Lynn åka till Vaxholm och stå i trädgården hos Astrid och vinka. Varje gång jag tänker på historien med Astrid och att hon är Pontus gudmor blir jag varm. Att det kan gå så i en familj. Att första frun blir andra fruns barns gudmor. Det finns hopp i världen för lycka. Jag minns en fråga som jag fått på bloggen men inte svarat på för det är så svårt att svara på frågor om personer runt omkring mig och deras liv, jag kan ju bara prata för mig själv, men det handlade om hur man ska göra när man är andra frun och vill bli vän med barnen som finns i familjen. Det första jag tänkte på som slog mig är att relationen mellan pappan och barnen måste lagas först, bli stark. Och det är mycket svårare än att addera fler härliga människor i sitt liv. Undrar vad dagens barn kommer ha för relationer med sina fäder? Tror ni att de kommer bli bättre än förr? Eller är det bara något vi i vår generation intalar oss att vi är så himla bra på att ta in våra barn, se och höra deras känslor? Jämställda relationer och närvarande pappor. Kanske vi begår otroliga misstag i vår generation som vi inte ens är medvetna om än? Vad tror ni, och isf, vilka då? Frågar åt en vän. :) Jag ska iallafall inte följa med till Vaxholm, jag ska åka till Drottningholm och promenera med min familj. Kanske låta bli att fundera en stund och bara njuta av det daggiga, vackra stora gröngula där ute i naturen. Ska vi titta på lite bilder från Instagram som inspirerat mig lite extra? Ja låt oss: Rakt upp på livets önskelista åker de här vackra fina örhängena från Blue Billie. Så fint till luftiga romantiska enkla klänningar i vinter och det där mjuka urborstade håret jag ser framför mig. De är gjorda i Stockholm av bortglömda smycken som fått nytt liv. Bär och riddarsporre på Atelier september piggar upp den gråaste av dagar. Jag har börjat köpa fång av kvistar och bär på torget och testar mina egna kombinationer likt Christian Ravnbak. Bär har verkligen blivit en favorit. En till från Atelier September. Glutenfri apelsinkaka som såg så god ut. Mycket sugen på apelsinkaka nu. Och kaffet i så fin mugg, god att dricka med skummad mjölk i. Jag fick direkt flashbacks till min indietid i Gamla stan när vi la alla pengar på enorma varm choklad i skålar på cafét Kaffekoppen och spelade kort efter skolan varje dag på inrökta café T vid tunnelbaneuppgången. Nue group inspirerar alltid mig så mycket med sina klädkombinationer. Det var så gulligt med den här stickade kragen tycker jag, kanske inte det mest praktiska plagget men det gör väl inget! Fattiga riddare från Apollo bar! Novembermörkrets räddare! Den här lyxiga frukosten eller efter utflykts-fikan måste vi göra va? Med ricotta och äppelmarmelad, och bergamott. Jag har en burk bergamottmarmelad hemma. Kanske det ihop med vispad ricotta skulle passa bra till fattiga riddare? Ett otroligt blomsterarrangemang av Wagnerjk. Rönnbär och stora blad. Det behöver inte vara svårare än så. Det saknar jag mest med att inte på på Gotland året runt. Alla skatter som trädgården bjuder på året runt. Millesgården la upp några bilder på Carl Milles alabasterlampor i snäckform och jag blir genast sugen på att åka dit igen. Dessa lampor från 1920-talet kan vara det vackraste som existerar. Den här svenska 1920-talsstilen som är elegant och försiktig, mjuk och rejäl på samma gång är kanske det vi gjort bäst i designhistorien? Underbara stickade barntröjor i bomull och ull hos ett av mina favoritbarnklädesmärken Roe & Joe. Mjuka paket i år under granen? Slutligen Sophies underbara randiga pyjamas som hon sytt alldeles själv! Jag har min symaskin på Gotland men åh vad jag längtar efter att sätta tänderna i den igen! Ha en mysig lördag, vad ska ni hitta på idag? Puss.
