Hej! God morgon och glad fredag! Vet ni, det gick så bra hos tandläkaren igår! Jag hade peppat i huvudet hela vägen dit och sagt till mig själv i mantra (gör ni också så?) att "det här är bara för din skull Elsa" och "kom igen nu, ta fram ditt mest charmerande jag för det är i första mötet som allting bestäms". Och så peppade jag igång mig innan, försökte att inte hamna i mörka spiraler och kände det redan sekunden när hon kom och hämtade mig i väntrummet. Att det var rätt. Hon såg såg himla varm och vänlig ut. Och vi skrattade, jag försökte avväpna mig genom att skoja om att vara småbarnsförälder och aldrig lyckas borsta tänderna eftersom man somnar vid nattning, fast självklart borstar jag tänderna. Och så berättade jag, lättsamt, om rotfyllningen, påkörningen och mjölktänderna som jag har kvar. Hon skrattade och tittade mig i ögonen, skojade tillbaka. Sa att hon var nyutexad och jag sa att hon skulle få något att bita i, hehe, och så höll vi på. Sen var hon supernoggrann såklart, tog tand för tand och när hon var klar sa hon: jag har inget att anmärka på här, fortsätt på samma sätt! Och det var som att en sten lyftes från mina axlar. Efter otaliga fruktansvärda läkarbesök och fysiska minnen av doften, att ligga tippad med lampan på mig och alltid få höra att det inte ser bra ut, att då få veta att det gick bra den här gången, det är allt. Så den här känslan ska jag bära med mig in i helgen. Det kanske låter asbarnsligt och töntigt att vara så stolt och glad över ett bra tandläkarbesök men vet ni, jag kommer försöka ta med mig den här känslan in i återbesöken på Karolinska, kanske äntligen boka in det där optikerbesöket jag varit så rädd för som jag borde haft för länge sedan och inse att det är inte så farligt, det kan gå bra ibland också. Och det är så skönt att våga njuta av det. Att lära sig hur man tar tillvara på de sköna känslorna och stanna i dem. De där känslorna som ingen kan ta ifrån en, som ligger kvar och pyser ut positivitet ett helt dygn. Och att det kanske hade att göra med min inställning innan. Att jag har makten över min egen läkarrädsla? Ikväll ska Annaklara och Greta komma hit och äta middag och leka. Imorgon ska jag på både loppis och julbord med min familj och på söndag är det äntligen första advent. Första riktiga decemberveckan nästa vecka. Så här års förra året hade jag influensan och var helt knäckt. Idag ska jag tänka på allt som är bra, njuta av att vara utan hål, utan oro och träna min tredje gång den här veckan. Alla mina recept för lycka. Stanna i det lilla, träna ofta, prata med många människor och vara nära familjen. Pirret jag känner inför programmet börjar också öka. Vi kommer göra mycket fin press inför premiären i januari och det i sig är så mysigt. Att få ha kvar fina bilder på familjen, spara tidningar och våga njuta av att det går bra. Nu ska jag upp på crosstrainern med mina håliga Lindextajts, min randiga tröja och luggen i ett hårspänne. Jag tittar på The Crown när jag tränar, det enda som får mig till gymmet förutom om Sandra skulle vara där så vi kan skvallra. Ja. Vad vill jag ens säga med det här inlägget? Kanske det inte är orden, kanske det är ett lyckorus. Det är ju något iallafall, värt att sprida vidare. Bilden är från igår när jag var hemma hos Michelle, ett så himla inspirerande hem och mysig ny vän. Tack att jag fick borsta tänderna hemma hos dig. Puss.
