Så var jullovet slut och vardagen ska åter gå tillbaka till sin vanliga rytm. Det vill säga ingen rytm alls, hehe. De flesta är ju lediga idag på trettondagsafton men jag har precis vaknat här hemma på Mosebacke, alldeles själv, för Pontus och Lynn är kvar med hundarna och farmor i skogen en dag till. I nästan tre veckor har vi varit lediga tillsammans, det har varit en underbar julledighet. Fast också skrämmande. Det känns som att något stort är i görningen visst? Som att jorden kan klappa ihop när som helst? Kanske därför jag trivs på landet, det är där livet känns som det normala. Så här kommer vi få leva i framtiden. Med nya tåg inköpta från Schweiz som man får ta med cyklar på och åka in till stan. Förutom att oroa mig för klimatläget, det politiska läget och vila upp mig har jag gullat med Helenas nio små enveckorsvalpar som kom på annandagen. Exakt den dag som vi hade räknat med att vara där, men så blev det ju inte. Vi missade ännu en valpkull som kom till livet. Nästa gång blir till våren säger Helena, då vill jag vara där. Jag vet inte varför jag är så besatt av att se valparna födas? Jag gissar att många som själva fött barn har en inre längtan eller dröm att bli barnmorska eller doula. Tillbaka till det där brännande läget som är avgörande för allt liv. Känna hur allt förändras i luften och följa med. Igår åkte jag alltså hem till Stockholm själv efter tre dagar på landet. Låg i sängen sen och kollade på två avsnitt av Exit och höll tummarna att hostan jag har ska kunna badas bort och inte bli en fullblodsförkylning. Har ni sett Exit på SVT play? Så bra och jobbig och fängslande. Om en liten stund ska jag göra mig fin och promenera till Pom & Flora för en ensamfrukost och sen ta bussen till ateljén där mamma, pappa och jag ska fotas återigen för en lång intervju och ett omslag. Det närmar sig nu! Mina gulliga kompisar har förberett att vi ska kolla på första avsnittet av serien hemma hos Tove, äta middag ute innan och sen kura ihop oss i soffan och titta tillsammans med snacks och vin. Ska ni titta på Äkta Billgrens? Hoppas, så kan vi prata om det här sen. Det är alltid så konstigt när jag gör intervjuer nu för de flesta journalister har fått se fyra avsnitt men jag har bara sett ett, som inte ens var färdigklippt. Så serien är lika ny för mig som för er. Och så frågar de hur vi tänkte i olika skeden med tema, innehåll etc. Och jag kan bara svara att vi är oss själva och gör sånt vi vanligtvis gör, fast kanske lite mer. Lite mer av allt. För det är ju inte vi som gjort den här serien, utan ett produktionsbolag. Att släppa kontrollen var en del av planen, och jag litar på att de porträtterar oss på ett fint sätt. Hoppas jag. Med alla våra olikheter och så får man ju en glimt av fler än bara mamma, pappa och mig också. Mina syskon, Pontus, Lynn, Sofia, Gustav, Sigges tjej Anna är ju alla med. Efter fotograferingen idag ska jag börja rensa ut i köket. Plocka ner alla torrvaror i flyttkartonger och rensa ut det som ska skänkas och sparas. För imorgon kommer de och tar bort vårt gamla kök och börjar bygga. Vägg och el och fönster och måla och grundarbete och gud vet vad ska göras innan själva köket kommer den 21 januari. Vi får se om det hinner bli klart innan våra födelsedagar. Pontus har lånat en kylväska som man sätter i vägguttaget så det blir vårt kök den närmsta tiden. Men imorgon när de kommer är jag inte här. Då är jag i Umeå med mamma och spelar in Gokväll. Så det får ni också gärna titta på om ni vill! Det sänds imorgon kl 18.45 på SVT 1. På onsdag ska jag påbörja ett skönlitterärt projekt som jag har tackat ja till och som har deadline den 8 februari så det börjar dra ihop sig om det ska bli något bra. Sen ska jag äntligen få träffa mina vinlunchklubbkompisar om inte Siri har fött barn än. På torsdag är det premiärdag för Äkta Billgrens och då är hela dagen full med Morgonstudion med pappa på morgonen, jobba hemma hos Sofia sen, podda och gå på lunchmöte på Svenskt tenn, middag på Tranan med mina kompisar och premiärvisning hemma hos Tove. På fredag och lördag börjar jag provningssäsongen i ateljén för detta året. Så glad för min ateljé och uthyrning! Stolt och mallig att den är så i tiden och puttrar på så himla bra. Dessutom har jag kommit över runt 50 vintagebröllopsklänningar som alla är handplockade av mig ur ett stort lager och som jag kommer få köpa och ansluta till samlingen inom snar framtid. På söndag har vi ingenting planerat och skönt är väl det. Nu äntligen kanske Stockholm får snö och vi kan dra på Lynn overallen och bara gå rakt ut. Nu sitter jag här med mina stora ensamma kaffekopp, lyssnar på Paul Simons mästerverk Graceland och tänker på boken jag läste ut igår och vill tipsa er om. Det blir min sista suck av julledigheten. Nu är vi i ett nytt år. Ett otroligt viktigt år visst? Ibland kan man behöva en nystart för att rensa huvudet och förändra sig. Bli den där goda männskan man alltid tänk att man ska bli. Jag tänker att det kanske också gäller mänskligheten? Tack för allt ledigheten! 🌟
